Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Från början av det fjärde till början av det andra årtusendet före Kristi födelse (den yngre Stenåldern) - 3. Gravar. - Religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN YNGRE STENÅLDERN.
alltid äro fullkomligt parallella, varigenom kistan stundom blir
smalare vid den ena ändan än vid den andra. De äro, eller
hava varit, täckta med en eller flera stenhällar.
De ligga nästan alltid i riktning från norr till söder och
äro omgivna av en liten hög av jord eller sten. Många höja
sig liksom gånggrifterna så mycket över högens yta, att
åtminstone takhällarna, där de finnas kvar, och väggstenarnas
överkanter äro synliga; andra äro däremot helt och hållet
dolda av högen.
Denna gravform har uppstått ur. gånggrifterna och närmast
ur sådana, som hava gången i fortsättning av kammarens
längdriktning. Flera mellanformer finnas nämligen, vilka visa, huru
gången småningom förändrades och förminskades, till dess den
slutligen endast kan spåras i hällkistans öppna, vanligen
avsmalnande södra ända.
Någon gång äro häåällkistorna icke helt och hållet öppna i
södra ändan utan hava där endast en rund eller oval öppning,
uthuggen i gaveln. Sådana gravar finnas icke i andra delar av
Skandinavien än mellersta Sverige: nordligaste Halland,
Bohuslän, Dal, Västergötland, Östergötland och Närke (fig. 68). Då
alldeles dylika gravar finnas i England, men saknas i Danmark
och södra Sverige, vilka områden för övrigt äro mycket rika
på gravar från denna tid, är det, såsom redan nämnts (sid. 54),
uppenbart, att denna likhet mellan gravarna i England och
mellersta Sverige beror på ett inflytande från det förra på det
senare landet.
Hällkistornas längd är vanligen 2,50o—4 m., bredden 1—1,50 m.
och höjden eller djupet 0,75—1,565 m. Några, i synnerhet i
Västergötland, äro dock större, av 6—9,s50 m:s längd. Den längsta
nu kända grav av detta slag i Sverige torde vara en, som
ligger på »Stora Lundskullen» i Härene socken, Kullings härad,
Västergötland; dess längd är 10,40 m. och bredd 2,40 m.
Liksom gånggrifterna kallas hällkistorna ofta av traktens folk
»jättestugor» eller »jättegravar». Emedan var och en av nutidens
gravar ej är längre, än ett lik kräver, men en hällkista oftast
1 En hög bildad endast eller nästan uteslutande av sten, vanligen kullersten,
plägar kallas stenröse, stenrör eller stenkummel.
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
