Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Från början av det fjärde till början av det andra årtusendet före Kristi födelse (den yngre Stenåldern) - 3. Gravar. - Religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAVAR.
har mycket mer än en vanlig manslängd, anser man nämligen
en sådan grav vara byggd för en jätte.
Hällkistor finnas i samma trakter som dösarna och
gånggrifterna, men dessutom även i Bleking, Småland, Älvsborgs
län i Västergötland, på Dal, i Värmland, Närke, Södermanland
och västra Östergötland samt på Gottland.
Jämte dösarna äro gånggrifterna de äldsta prov på en
börjande byggnadskonst, som vi hava här i Sverige. Det är
visserligen mycket enkla byggnader, men de äro uppförda på ett
sådant sätt, att ännu efter många årtusendens förlopp väggarna
stå så, som de en gång ställdes, och att de ännu uppbära de
tunga taken av sten. Sällan har en sådan byggnad störtat
samman, såvida den ej skadats genom skattsökares grävning eller
annan åverkan av människohand.
Med skäl har man frågat sig, huru det kunnat vara möjligt
för stenålderns folk att utan de mekaniska hjälpmedel, som stå
vår tid till buds, uppföra så storartade gravbyggnader, som i
synnerhet flertalet av gånggrifterna är. Stor svårighet måste
redan anskaffandet av det därtill nödiga byggnadsämnet hava
vållat. Detta är antingen gråsten eller, i vissa trakter, kalksten.
I många västgötagravar äro nämligen åtminstone väggstenarna
av kalksten. Man har således förstått att ur kalkstensberget
kila ut stora hällar och kanthugga dem, vilket på en tid, då
man ej hade metallverktyg, kunde erbjuda rätt stora svårigheter;
stenarna äro dock aldrig släthuggna. Det var emellertid
lättare att få kalkstenshällar än för gravarna lämpliga
gråstensblock.
Dessa äro med omsorg valda samt ställda eller lagda så, att
en jämn, slät sida vänder inåt kammaren. Då varje större grav
erfordrade många stenar med åtminstone en slät yta, och då
man ofta ännu, trots tidens förstörande inverkan, finner flera
sådana gravar inom ett litet område, inser man lätt, att så
många stenar av lämplig storlek och form ej kunnat vara att
tillgå, utan att stenålderns folk måste hava förstått att på
något sätt klyva de väldiga stenblocken.
Möjligen hava de härvid gått till väga på samma sätt, som
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
