Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Från början av det fjärde till början av det andra årtusendet före Kristi födelse (den yngre Stenåldern) - 3. Gravar. - Religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN YNGRE STENÅLDERN.
Den tanke, som ligger till grund för uppförandet av dessa
gravbyggnader, är tydligen, att de avlidna skulle kunna
fortsätta sitt liv så mycket som möjligt i likhet med det de fört
här på jorden. De fingo ej blott med sig i graven sina kläder,
vapen, smycken och dylikt, utan graven själv liknade, såvitt
ske kunde, den boning de levat i. Formen var ungefär
densamma, men emedan gravboningen var beräknad på evigheten
— om detta begrepp då fanns — byggdes den ej av så lätt
förstörbara ämnen som de vanliga bostäderna, utan av sten. Den
av flera i rundel satta stenar bildade dösen var sålunda en
efterbildning av dåtidens runda hyddor.
Samma bruk att bygga gravarna i likhet med de levandes
boningar finna vi även hos många folk långt efter dösarnas och
gånggrifternas tid. I Orientens länder, i Grekland och Italien
har man under forntiden ofta åt gravarna mer eller mindre
givit samma form, som boningshusen hade.
Att de döda begravdes obrända, hava vi redan hört-
Stundom nedlades de i graven utsträckta eller med böjda ben;
stundom synas de ha blivit begravna i sittande ställning, vilket
senare bruk återfinnes även hos flera folk utom Norden både i
äldre och nyare tid.
I gånggrifterna äro stundom utmed kammarens väggar små
nischer eller bås bildade genom kantresta, mot väggarna
vinkelräta flisor eller små hällar, vanligen av kalksten, vilka i
allmänhet endast hava en höjd av 45—60 cm. och således äro
betydligt lägre än själva gravkammaren. Dessa små rum, vilka
innehålla ett eller flera lik, äro ofta täckta med små hällar av samma
slag som skiljeväggarna; de påminna om de bås, som mången
gång finnas utmed väggarna i grönländarnas stugor.
Utom lämningar av liggande och sittande lik har man
emellertid i svenska gravar från stenåldern även funnit en mängd
människoben liggande i den största oordning, tydligen beroende
därpå, att benen efter de förut jordade liken rubbats vid nya
liks införande i graven. En sådan förklaring har så mycket
mera skäl för sig, som man ej sällan i samma gravkammare
finner två lager av ben, av vilka det undre, tätt sammanpackat
2 66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
