Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Från början av det fjärde till början av det andra årtusendet före Kristi födelse (den yngre Stenåldern) - 4. Befolkningen och dess utbredning. - Lapparnas stenålder. - Vidskepliga föreställningar om stensaker i senare tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN YNGRE STENÅLDERN.
Väl trodde man en tid, att Nordens forntidsbefolkning ej
varit av samma stam som den nuvarande, emedan några
gravfynd från den äldre bronsåldern skulle hava visat, att det folk,
som då levat här, haft svart hår. Vid närmare undersökning
har det emellertid befunnits, att hårets ursprungliga färg icke
varit svart, utan att även den tidens nordbor varit blonda.
Ofta råkar man på den föreställningen, att Sveriges
inbyggare under stenåldern varit av mycket olika kroppsstorlek med
den nu här levande befolkningen. De i gravarna från nämnda
tid anträffade skeletten hava emellertid visat, att Sveriges
invånare under denna avlägsna tid haft ungefär samma
kroppslängd som de nuvarande svenskarna.
Värderika upplysningar hava de senaste årtiondenas
forskning givit oss om den viktiga frågan, vilken del av landet
var bebodd under den yngre stenåldern, således för mer än
4,000 år sedan.
Geologerna hava visat oss, huru det dåvarande Sverige såg
ut, vad som då låg ovan vattnet och således unde bebos.
Förhållandet mellan land och hav har nämligen under den
yngre stenåldern, liksom under tiden därefter, undergått stora
förändringar.
Vid den äldre stenålderns slut stod havet så högt — eller
rättare låg landet så lågt — som det efter Littorinatidens
början någonsin gjort, men före den yngre stenålderns slut hade
landet höjt sig så mycket, att betydande områden, som vid
denna periods början legat under havets yta, blivit upplyftade
över vattnet. Särskilt i Mälaretrakten visar sig detta på ett
i ögonen fallande sätt. Av kartan fig. 1 se vi, att den största
delen av Uppland vid den äldre stenålderns slut låg under
vatten. Endast landskapets västligaste, högst belägna del var då
beboelig, och där har också funnits en mängd minnen från den
yngre stenålderns äldsta del. Sedan höjde sig landet småningom,
så att största delen av Uppland före stenålderns slut blivit
upplyft över Östersjöns yta och bebott, varom talrika fynd
vittna.
Att största delen av det Sverige, som under den yngre sten-
: n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
