Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Från början av det fjärde till början av det andra årtusendet före Kristi födelse (den yngre Stenåldern) - 4. Befolkningen och dess utbredning. - Lapparnas stenålder. - Vidskepliga föreställningar om stensaker i senare tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDSBESTÄMNING.
under stenålderns sista dagar. Men man bör ej tala om
stenålderns slut eller, vilket är detsamma, om bronsålderns början,
förr än vid den tid, då bronsen blivit så allmän, att den och
ej längre stenen bildade den materiella grundvalen för kulturen.
Många förhållanden visa, att kopparn var känd här i Norden
redan på gånggrifternas och hällkistornas tid. Den tiden är
således icke någon ren stenålder, i saknad av all kännedom om
metaller. Men emedan stenen fortfarande var det vanliga
ämnet för vapen och verktyg, under det att den från främmande
land införda och därför dyrbara kopparn endast sällan
begagnades, räknas denna tid med allt skäl till stenåldern. Tager
man endast i betraktande, att kopparn då var känd, kan samma
tid benämnas kopparålder.
Tiden före bronsålderns början kan följaktligen indelas på
följande sätt:
I) Den tid då alla metaller voro okända:
; 1. Den äldre stenåldern,
2. Den yngre stenålderns första och andra perioder;
II) Den tid, då även koppar — vanligen oblandad — var
känd:
3. Den yngre stenålderns tredje och fjärde perioder,
eller kopparåldern.
Då den yngre stenäldern här i Norden omfattar en så lång
tid, är ej följande för flera årtionden sedan av en dansk
forskare fällda yttrande så vågat, som det vid första påseendet kan
synas: »Med faraonernas byggnader äro våra stendösar och
gånggrifter åtminstone samtidiga, om de icke, vilket ej synes
onaturligt för tanken, redan då stodo här som tusenåriga
minnesmärken.» Om han med »faraonernas byggnader» menat ej
pyramiderna utan de tempel, som uppfördes av en Tutmes eller en
Ramses, är yttrandet alldeles riktigt.
Även i de gamla kulturländerna vid Medelhavet voro,
liksom här i Sverige, vapen och verktyg av sten i bruk såväl
under det tredje som under början av det andra årtusendet före
Kr. f. Ända till kejsartiden synes också en tradition om
denna människosläktets barndomstid hava bibehållit sig, att
döma av skalden Lucretii yttrande, att »de äldsta vapen varit
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
