Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Från början av det fjärde till början av det andra årtusendet före Kristi födelse (den yngre Stenåldern) - 4. Befolkningen och dess utbredning. - Lapparnas stenålder. - Vidskepliga föreställningar om stensaker i senare tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN YNGRE STENÅLDERN.
händer, naglar och tänder samt stenar och grenar; sedan blevo
järnet och kopparn upptäckta. Men förr blev kopparns bruk
känt än järnets.» Vi återfinna här hela treperiodsystemets
grundidé.
Ej blott i Italiens och Greklands klassiska jord, i Mindre
Asien, Egypten och Eufratländerna, utan också i Indien, Kina
och Japan liksom i Amerika och på Stilla havets öar, ja snart
sagt i alla delar av världen har man funnit minnen från
stenåldern. Men under det att denna period för årtusenden sedan
var slutad i de flesta europeiska länder, har den i andra trakter,
i synnerhet i Nya världen, fortvarat ända in i våra dagar.
Även sedan bronsen
blivit känd här i Sverige,
fortfor man någon tid att
begagna vapen och verktyg
av sten.
Om vapen av sten
någon gång använts här i
77. STENYXA MED RUNINSKRIFT. Uppland. 2/3. Norden även långt efter
bronsålderns början, har det
dock varit mera för den trolldomskraft, som tillskrevs dem, än
av andra orsaker. Så berättas det, att Orvar Odd av en gubbe
i Hunaland fått tre »stenpilar», vilka visade sig vara mera
mäktiga mot trolldom än de berömda pilar, »Gusesnöt», som Odd
erhållit av själva finnkonungen.
Att några av de stenyxor, man hittat i jorden, varit i
händerna på järnålderns folk, bevisas bland annat därav, att man i
Uppland funnit en sådan yxa, försedd med runinskrift, vilken
är mycket yngre än järnålderns början (fig. 77). Denna yxa
måste således hava hittats två gånger; först under järnåldern
och, sedan den än en gång kommit ned i jorden, nu i våra
dagar. Liknande har förhållandet varit med den i fig. 78
avbildade stenyxa, som för flera år sedan hittades i Västergötland;
de ornament, som nu pryda den, hava tydligen inristats under
medeltiden, varefter den ånyo kommit i jorden.
Långt sedan stenverktygen upphört att begagnas finner man
dem mångenstädes i bruk vid religiösa förrättningar.
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
