Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Från början av det andra årtusendet till det sjunde århundradet före Kristi födelse (Bronsåldern) - 6. Gravar. - Religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAVAR. — RELIGION.
inflytande från Söderns folk på gravskicket i Norden. Dösarna
först och gånggrifterna i senare tid hade genom ett sådant
inflytande blivit allmänna här. På samma sätt träffa vi även
under bronsåldern vid flera olika tider bevis för en främmande
inverkan på gravskicket.
Under den äldre bronsåldern blev det i Skandinavien, liksom
i många andra länder, vanligt att över graven uppkasta en
väldig hög, vilken genom sin storlek bildar en i ögonen fallande
motsats till den låga upphöjningen kring stenålderns stenbyggda
gravkammare.
I många fall är högen ett endast av kullersten bildat röse
(»stenkummel»). I andra fall består högen antingen helt och
hållet av jord, eller ock är den mitt på högens botten liggande
graven närmast täckt av ett stenröse och detta sedan dolt av
ett tjockt jordlager. Ofta träffas i sådana högar utom den
ursprungliga graven i mitten flera andra gravar från senare delar
av bronsåldern.
Många grifter från denna tid ligga på en höjd, varifrån man
har fri utsikt över havet eller annat större vatten. I synnerhet
äro de endast av sten bildade högarna, stenkumlen, vanligen
belägna på höga berg, och man förvånas vid tanken på det
oerhörda arbete det måste hava kostat att släpa upp på bergets
topp den mängd stenar, varav ett sådant kummel består.
Mot slutet av bronsåldern träffa vi även här i Sverige den i
sydligare delar av Europa vid samma tid vanliga seden att
nedsätta de lerkärl, som innesluta lämningarna av de brända liken,
i jorden, utan att någon hög anger gravplatsen. Mångenstädes
stå flera sådana lerkärl tillsammans på ett ställe, där marken är
alldeles slät och inte låter en ana tillvaron av ett gravfält. I
mellersta Europa och norra Italien äro dylika gravplatser från
samma tid vanliga.
I Sverige, Danmark och norra Tyskland, i trakterna kring
nedre Elbe, har man påträffat flera lerkärl, vilkas form icke
är naturlig för ett kärl, utan mer eller mindre troget efterbildar
en hydda, med dörr och tak (fig. 140). Dylika »husurnorm»
förekomma även i mellersta Italien. Den idé, som ligger till grund
för dem, är tydligen, att kvarlevorna efter den på bålet brände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
