Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Från början av det andra årtusendet till det sjunde århundradet före Kristi födelse (Bronsåldern) - 6. Gravar. - Religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAVAR — RELIGION.
tvivel om, att de nordiska lerkärlen av nu ifrågavarande slag
tillkommit genom efterbildning efter de italienska.
Viktigare än allt det nu nämnda är emellertid, att våra
förfäder under bronsåldern, några hundra år efter denna periods
början, övergingo till ett helt och hållet nytt gravskick.
Under bronsålderns första tid hade nämligen, såsom vi i det
föregående sett, de avlidna jordats obrända, på samma sätt som
under stenåldern. Men under den andra perioden av bronsåldern,
vid eller kort efter mitten av det andra årtusendet före Kr. f.,
började man här bränna de döda, och snart blev detta
gravskick allenahärskande. Att vi även häruti hava en följd av det
inflytande från Södern, som röjes i så många andra avseenden,
är tydligt, emedan likbränningen vid samma tid eller kort förut
blivit allmän just i de länder, med vilka Norden då stod i
beröring.
Denna förändring i sättet att behandla de döda är i allra
högsta grad värd vår uppmärksamhet. Emedan man trodde,
att den avlidne skulle fortsätta sitt liv i graven på ungefär
samma sätt som han levat här, hade man förut givit honom
med allt, vad han för ett sådant liv ansågs kunna behöva. Nu
låter man elden på en kort stund förtära hans kropp.
Man har på olika sätt sökt förklara, huru seden att bränna
de döda uppstått. Några hålla före, att grunden därtill varit en
önskan att försäkra sig mot den faran, att de avlidna skulle »gå
igen» och pina eller skada de efterlevande. Andra föreställa sig,
att man velat genom kroppens förstöring lätta själens frigörelse
från det jordiska. Till stöd för denna förklaring kan anföras,
att man om de folk i Amerika, som bränt sina döda, verkligen
vet, att de gjort så, emedan de ville befria själen, för att den
lösgjord från kroppen skulle kunna fortleva i den andra världen.
Liknande föreställningar träffa vi i Grekland, på den homeriska
tiden. Även från Nordeuropas forntid, om än från en sen del
av denna, hava vi en bekräftelse på riktigheten av denna
förklaring i berättelsen om ett samtal mellan tvenne män, under
det att bålets eld förtärde ett lik. Den ena hörde till ett folk,
som jordade liken obrända; den andra var från ett land, där
10—183849. Sveriges historia. I.
145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
