Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Från början av det andra årtusendet till det sjunde århundradet före Kristi födelse (Bronsåldern) - 6. Gravar. - Religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRONSÅLDERN.
man plägade bränna sina döda. Den senare sade: »I ären dock
ett dumt folk. I tagen den man, som av alla är eder den
käraste och mest ärade, och kasten honom ned i jorden, där
krälande djur och maskar äta honom. Vi däremot bränna honom
på en kort stund, så att han ofördröjligen och utan väntan går
in i paradiset» Därpå tillade han skrattande av glädje: »Den
kärlek, som hans herre och gud hyser till honom, gör att
vinden redan blåser och i ett ögonblick tager honom med sig.»
Berättelsen är upptecknad av mannen från det land, där man
plägade jorda liken obrända.
Orsaken till likbränningens uppträdande må hava varit
vilken som helst; säkert är emellertid, att den betecknar en
revolution, eller en evolution, av föreställningarna om livet efter
detta. :
En sådan evolution har dock ej försiggått hos alla folk. I
Egyptens och de semitiska folkens historia har den ej spelat
någon roll, och emedan kristendomen uppstod hos ett semitiskt
folk, som ej brände sina döda, har jordandet av liken obrända
blivit de kristnas vanliga gravskick.
Av så mycket större betydelse var likbränningen för våra
förfäder och många andra icke-semitiska folk.
Särskilt böra vi lägga vikt därvid, att likbränningens
införande ingalunda är liktydigt med att tron på ett liv efter detta
upphört. Hos de folk, som brände sina döda, fortlevde denna
tro likaväl som hos dem, vilka jordade liken obrända.
Gravarna med brända ben visa genom sitt innehåll, att man
fortfarande ansåg de avlidna hava ungefär samma behov som de
levande. ;
Likbränningen betecknar således en renare och högre
uppfattning av livet efter detta, ehuru man ej kunde frigöra sig
från den föreställningen, att den från kroppen frigjorda själens
fortsatta liv liknade människans liv här på jorden.
Under bronsåldern, liksom redan under den föregående
perioden, trodde våra förfäder således på ett liv efter detta. De
trodde, att det livet var huvudsakligen av samma art som
jordelivet, om än, sedan bruket att bränna de döda vunnit insteg här,
1.46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
