Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - I. Från sjunde århundradet före Kristi födelse till vår tideräknings början (den förromerska Järnåldern)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRROMERSKA JÄRNÅLDERN.
höll bronsbeslag till en vagn, vilka äro alldeles lika dem på
vagnarna från Dejbjerg, endast med den skillnaden, att de förra
beslagen sakna de på de senare förekommande heliga
sinnebilderna.
Bland dessa sinnebilder förtjänar »triskelen» särskild
uppmärksamhet (fig. 163), vilken, såsom det under senare delar av
järnåldern här i Norden vanliga »hakkorset», symboliskt framställer
solens roterande rörelse.
Under den förromerska järnåldern var, liksom under många
föregående århundraden, likbränningen allmän här i Sverige.
Lämningarna från bålet äro ej sällan nedlagda i en för
ändamålet särskilt grävd liten grop utan att vara inneslutna i en
stenkista eller ett kärl och
utan att vara täckta av
någon hög. De i dessa
»brandgropar» — i Dan-
mark, där de först blevo
163. BRONSBESLAG MED HELIGA TECKEN föremål för
uppmärksam-TILL VAGNEN FIG. 162. 1/5. het, kallas de
»brandpletter» — liggande be-
nen äro ej, såsom under bronsåldern var vanligt, rensköljda utan
blandade med kol och aska från bålet. I andra, vanligen av en
liten hög täckta gravar från denna tid äro emellertid de brända
benen nedlagda i ett kärl av lera eller metall.
Många i gravarna från denna tid, liksom i gravar från
senare delar av järnåldern, liggande föremål bära tydliga märken
av att hava varit med den döde på bålet. Ej sällan finner man,
att svärdsklingor, spjutspetsar och andra saker, medan de ännu
voro upphettade av böålets eld, blivit sammanböjda; vid flera
tillfällen har det visat sig, att detta icke gjorts endast för att
sakerna skulle få rum i gravkärlet.
Samma bruk att med den döde bränna det, som ansågs
behövas för livet bortom graven, träffas även hos andra folk. Och
en berättelse hos den grekiske historieskrivaren Herodotos, som
levde ungefär vid den tid, då järnåldern började här i Sverige,
visar, att det enligt grekernas åsikt icke var nog, om den döde
fick med sig i graven sina kläder och andra tillhörigheter, utan
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
