Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - II. Från vår tideräknings början till omkring år 400 (den romerska Järnåldern) - 2. Levnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ROMERSKA JÄRNÅLDERN.
långa hullingar försedda järnspetsarna, vilka allmänt förekomma
också i andra fynd; även flera spjutskaft hava bibehållit sig.
De äro vanligen av ask och synas vara svarvade. Deras längd
går stundom till mer än 3 meter; tjockleken överstiger dock
knappt 3 centimeter. På några spjutskaft är tyngdpunkten
utmärkt genom inslagna stift eller omvecklade snören för att den
kastande hastigt och lätt skulle kunna giva åt spjutet det rätta
läget i handen.
Pilarna voro långa, med spetsar vanligen av järn, men ofta
av ben. Det senare är oväntat nog, emedan man kunde vara
benägen att föreställa sig, att pilspetsar av ben endast användes
under den tid, då metallerna voro okända eller sällsynta.
Pilskaften, av trä, äro 60—90 centimeter långa; baktill synas spår
av fyra rader fjädrar, som varit fastbundna med beckade trådar.
På pilskaften voro ofta bomärken inskurna, för att ägaren lätt
skulle kunna känna igen sin pil; några av dessa märken äro
tydligen runor.
Även bågar finnas i behåll. De äro ungefär 1,80 meter
långa och hava det utseende, som fig. 175 visar. Bågsträngar
hava däremot icke bevarats. Sådana bågar som medeltidens
armborst, det vill säga med stock, voro okända under
hednatiden.
Man har också här i Norden funnit pilkoger från den äldre
järnåldern, ett helt och hållet av trä, vilket gott rymmer ett
tjog pilar, samt bronsbeslag till ett par andra dylika koger.
Det förnämsta skyddsvapnet var nu, såsom under de
föregående perioderna, skölden; andra voro hjälm och brynja.
Sköldarna voro runda och flata, sammansatta av flera
hyvlade tunna bräden. Storleken växlar mellan 60 centimeter och
1,20 meter i diameter; de minsta begagnades troligen av ryttare.
Utmed kanten löper stundom ett fint metallbeslag, vanligen av
brons, någon gång av silver. De skador, som uppkommit på
skölden, botades stundom genom att nita en bronsribba över
springan. Bucklorna voro av järn, brons, silver eller trä (fig. 184).
På en sådan här i Norden funnen buckla av brons står med
romerska bokstäver namnet AʙL. AELIANVS; å en annan finnes
en runinskrift.
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
