Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - II. Från vår tideräknings början till omkring år 400 (den romerska Järnåldern) - 4. Religion. - Offer. - Gravar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. DEN ROMERSKA JÄRNÅLDERN.
denna mängd av sönderhuggna lansskaft, pilbågar, räfsor,
huggblock, vagnar och hästskelett, samt andra tunga saker utan allt
värde släpats hit, under det att silver, mynt, guldringar och
otaliga andra små, men dyrbara föremål, som lätt kunnat
medtagas, blivit nedkastade i vatten, varur de sedan endast
med största svårighet kunnat åter upptagas?» Ett sådant
antagande kan ej heller förklara den uppsåtliga förstöringen av
sakerna.
Dessa och andra dylika försök till förklaring, vilka man i
början gjorde, visade sig alla vara lika otillfredsställande, och
man misströstade därför att finna svaret på den gåtfulla frågan
»Varför?» Slutligen framställde dock Worsaae 1865 en förklaring,
vilken i sina huvuddrag yunnit allt flera anhängare. »Nära
mossen», så lyder denna förklaring, »har ett slag stått, efter
vilket den segrande hären åt sina gudar offrat det erövrade
bytet, eller en stor del därav, sedan det förut blivit med avsikt
förstört.»
Man antog länge, att sakerna blivit nedlagda i en sjö, som
sedan under århundradenas lopp vuxit igen till en torvmosse.
Denna åsikt har emellertid visat sig kräva en jämkning. Det
har nämligen visats, huru föremålen själva och det sätt, varpå
de anträffats, såväl som en naturvetenskaplig undersökning av
alla de omständigheter, som äro av vikt för fyndets rätta
bedömande, göra det otvivelaktigt, att sakerna icke varit nedkastade
i vatten, utan att de en tid legat i fria luften, på en plats vilken
ej varit mera fuktig, än att man kunnat gå där. En frodig
vegetation har jämförelsevis snart täckt och skyddat det nedlagda,
och småningom har den torv bildat sig, vilken ända till våra
dagar bevarat så mycket av det, som annars skulle ha gått
förlorat.
Denna åsikt om anledningen till nedläggandet har ett gott
stöd däruti, att man även hos andra folk, både i äldre och
nyare tid, iakttagit liknande religiösa bruk. Så berättar Cæsar
om gallerna, att de, »när de gå till strid, gärna göra löfte om
att helga bytet åt krigsguden. Efter segern offras de fångna
djuren, och det övriga bytet bringas samman till ett ställe. I
många stater ser man på heliga ställen stora sammansläpade
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
