- Project Runeberg -  Sveriges historia till våra dagar / 1. Forntiden /
235

[MARC] Author: Oscar Montelius With: Emil Hildebrand, Ludvig Stavenow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - II. Från vår tideräknings början till omkring år 400 (den romerska Järnåldern) - 5. De äldsta runorna. - Språket. - Politisk historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

POLITISK HISTORIA.

Namnet Yngve-Frö är en senare form av den så väl i en av
Eddasångerna som i en isländsk saga förekommande benämningen
»Ingunar-Freyr» eller »ingunernas äringsherre», den gud som
rådde för årsväxten hos ingunerna eller ingvinerna. Detta folk,
på latin kallat »ingævones», omtalas av Tacitus som en av
germanernas huvudstammar, boende vid »Oceanen», således vid
Nordsjön eller Östersjön; av Beowulf omtalas ingvinerna som
boende i östra Danmark (Skåne).

I den ursprungliga betydelsen »herre» begagnades uttrycket
Frö — vars feminina form är fru — så ofta om solens gud, i
synnerhet då denne tillbads som fruktbarhetens givare, att man
slutligen uppfattade det ej blott som ett särskilt namn, utan
som en särskild gud.

Frös av Snorre omtalade ättemän voro de konungar i
Uppsala, som räknas till Ynglingaätten. Det har då väckt mycken
uppmärksamhet, att tvivel i senare tid uttalats, om
Ynglingaättens namn med rätta blivit fästat vid Uppsala
konungastol.

Beowulf kallar svearnas konungar Skilfingar, och även i
Ynglingatal benämnes Egil »skilfingasonen». Således kan det
betraktas som otvivelaktigt, att den ätt, som regerat i Svitjod,
burit detta namn. Det är vidare tydligt, att tre sveakonungar,
— Egil, dennes son Ottar och sonson Adils — vilka varit av
denna ätt, av samma Ynglingatals författare hänförts till
Ynglingaätten. Man har sökt förklara detta så, att svearnas konungar
kallats både Skilfingar och Ynglingar: Skilfingar såsom
härstammande från en ort som hette Skjælf; Ynglingar såsom ledande
sin härkomst från Yngve.

Att de tre första i Ynglingasagan omtalade
Uppsalakonungarna, Oden, Njord och Frö, icke äro historiska, behöver ej sägas.
Alla tre voro av svearna dyrkade gudar, ej deras konungar: ett
av de från många andra länder kända fall, då traditionen såsom

1 Flera ortnamn bildade av detta ord — Skælf, Skialfby, Loaskialf, Viskælf
m. fl. — omtalas i medeltidshandlingar från olika delar av Svealand. De nordiska
myterna tala även om gudaboningarna Hlidskialf och Valaskialf.

t
2
21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 28 16:14:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shtvd/1/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free