Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - III. Från omkring år 400 till omkring år 800 (Folkvandringstiden) - 1. Förbindelse med det bysantinska riket. - Guldrikedom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKVANDRINGSTIDEN.
år av det nya seklet hade ej gått till ända, innan Rom fallit för
Alariks västgoter, och talrika skaror av germaner satt över Rhen,
varefter de snart togo det rika Gallien i besittning. Samtidigt
blev en stor del av det keltiska Britannien, som romarna ej längre
mäktade försvara, erövrad av de från trakterna kring nedre Elbe
kommande angelsachsarna.
Av de germanska stammarna var det således ej blott de
sydliga utan även de nordliga, som deltogo i folkvandringarna. Den
nyaste forskningen har ock givit oss märkliga upplysningar om,
att de germaner, som i de av romarna dittills behärskade
områdena grundade nya riken, kommit ej endast från det nuvarande
Tyskland utan även från Sverige och andra skandinaviska länder.
Att förbindelsen mellan de länder, vilka såsom de
skandinaviska sedan länge innehades av germanska stammar, och dem,
som nyligen blivit germanska, skulle vara livlig, ligger i sakens
natur. Söderns historieskrivare omtala också den samfärdsel,
som vid denna tid ägde rum mellan goterna i söder och Nordens
goter. Så förtäljes det, att östgoternas konung Teodorik,
Italiens erövrare, underhöll en livlig och vänlig förbindelse med våra
länder. Italienarna prydde sig med pälsverk från Sverige, och
en konung över ett av Skandinaviens folk, vilken frivilligt eller
tvungen lämnat sitt land, fann en gästfri tillflyktsort i Ravenna,
Teodoriks huvudstad.
Prokopius, som levde på 500-talet och en längre tid vistades
vid kejsar Justinianus’ hov, berättar, att en invandring kort förut
hade försiggått till våra bygder av heruler, eller rättare eruler,
ett med goterna besläktat folk. Det var en från den
Skandinaviska halvön kommen stam, som redan på 200-talet uppträder
vid goternas sida i sydöstra Europa och sedan tog del i de
stora folkvandringarna. Efter många skiftande öden återvände
en del av stammen till Norden i början av 50o0-talet.
Berättelsen härom erbjuder stort intresse, emedan den är meddelad
av en nästan samtidig författare, vars trovärdighet man ej har
skäl att betvivla. Då Prokopius såsom sekreterare åtföljt den
bysantinske fältherren Belisarius under dennes fälttåg mot de
1 Hos de flesta romerska och grekiska författare skrives namnet: »eruler»
(utan h).
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
