Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - III. Från omkring år 400 till omkring år 800 (Folkvandringstiden) - 1. Förbindelse med det bysantinska riket. - Guldrikedom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRBINDELSE MED DET BYSANTINSKA RIKET.
gotiska folken, hade han nämligen haft gott tillfälle att komma
i beröring med dem och erhålla så tillförlitliga underrättelser om
dem och deras grannar, som då stodo till buds.
Om erulerna berättar nu Prokopius, att de under kejsar
Anastasius I:s tid (491—518) bodde ovan Donau. De voro
ännu icke kristna utan dyrkade många gudar, åt vilka de även
offrade människor. Med sina grannar, longobarderna, kommo
de i krig och blevo slagna samt tvungna att övergiva sina hem.
Först togo de sin tillflykt till gepiderna, som bodde mellan
Donau och Dnjestr; men även av dem blevo erulerna efter någon
tid fördrivna. En del flydde då över Donau och fick av den
östromerske kejsaren tillåtelse att nedsätta sig uti Illyrien. Men
de övriga tågade mot norr under anförande av hövdingar, som
voro av kurgligt blod, drogo genom de slaviska folkens länder,
genomvandrade sedan stora ödemarker och kommo slutligen till
varnerna, ett folk som bodde vid norra oceanen (Östersjön),
troligen i det nuvarande Mecklenburg. Därifrån fortsatte erulerna,
utan att något fientligt vederfors dem, sitt tåg genom danernas
länder, begåvo sig från dessa till sjöss och anlände så till Tule
(Skandinaviska halvön), varest de satte sig ned. Bland Tules folk
fanns en talrik stam vid namn gautar (götar). Bredvid dem
togo de nykomna erulerna sig boningsplatser.
Någon tid därefter tilldrog sig, berättar Prokopius vidare, att
de eruler, som av kejsaren fätt bostäder i Illyrien, slogo ihjäl
sin konung Okon och beslöto att i hans ställe hämta sig någon
av kunglig börd från Tule, varför några av deras förnämsta män
ditsändes. Dessa kommo till Tule, funno där många av kunglig
släkt, utvalde den, som mest behagade dem, och begåvo sig
med honom tillbaka. Han dog under vägen. Då återvände de
till Tule, valde en annan, som nu åtföljdes av sin broder och
200 unga män av de i Tule boende erulerna. Emellertid hade
erulerna i Illyrien eftersinnat, att de handlat oklokt, då de utan
kejsar Justinianus’ (527—565) tillåtelse skickat till Tule att
därifrån hämta sig en konung. De sände därför till kejsaren och
utbådo sig av honom en regent, vilken honom bäst syntes. Han
utsåg därtill en man vid namn Suartuas, som var av erulisk
släkt, men som länge hade uppehållit sig i Konstantinopel. Honom
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
