Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - III. Från omkring år 400 till omkring år 800 (Folkvandringstiden) - 1. Förbindelse med det bysantinska riket. - Guldrikedom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULDRIKEDOM.
av vilkas kött de levde. De hade varken lin eller annat
lämpligt för sömnad utan klädde sig i hudar, som de hopfäste med
djursenor och kastade över kroppen. Kvinnorna gåvo icke sina
barn di; de hängde det nyfödda barnet, insvept i ett djurskinn,
upp i ett träd, stucko djurmärg i dess mun och gingo sedan
på jakt.
Den longobardiske hävdatecknaren Paulus Warnefrid, som
levde i senare hälften av det åttonde århundradet och talat med
folk från den Skandinaviska »ön», meddelar över skridfinnarna
en i huvudsaken lika beskrivning. Han tillägger, att de hade
sitt namn av ett ord, som i det barbariska språket betyder
hoppa, »ty medelst en konst att hoppande springa med ett
krokigt trä, böjt som en båge, förfölja de vilddjuren». »Hos
dem», berättar han vidare, »finnes ett djur, som ganska mycket
liknar en hjort, och av vars hud, så luden den var, jag sett en
tröja, räckande till knäet, såsom skridfinnarna nyttja» Om de
trakter de bebodde säger han, att de ej ens om sommaren
saknade snö. — Vi igenkänna lätt i denna Warnefrids beskrivning
skidlöpningen, renen och fjällen. Både i äldre och nyare tid
har nordbon begagnat uttrycket »skrida på skidor», ehuru ordet
skrida eljest vanligen betecknar en långsammare rörelse. I
avseende på benämningen skridfinnar på lapparna torde vi
dessutom böra ihågkomma, att lapparna både i äldre och nyare tid
av norrmännen kallats finnar. Att detta folk fordom innehaft
något sydligare delar av den Skandinaviska halvön än nu,
framgår av flera förhållanden.
Ett besök i vårt nationalmuseum och en blick på de där
förvarade guldsmyckena från mitten av järnåldern äro tillräckliga
att visa, vilken förvånande rikedom på guld måste hava funnits
här i Sverige för fjorton hundra år sedan. Guldringar av ett
par skålpunds vikt äro flera gånger hittade, och ej sällan
påträffas vid arbete i jorden ett större antal guldsmycken från
denna tid, stundom uppgående till en betydlig vikt och av ett
även för nutida förhållanden ansenligt värde.
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
