Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - III. Från omkring år 400 till omkring år 800 (Folkvandringstiden) - 2. Gravar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAVAR.
ställt sig, att den döde behövde en farkost för att komma över till
den andra världen. Liknande föreställningar träffas hos många
andra folk i vitt skilda trakter. Den grekiska myten om Karons
färja är ett välkänt exempel härpå. Märkvärdigt nog går
likheten i föreställningarna hos våra förfäder och Söderns folk
ända därhän, att, liksom grekerna lade ett mynt i den dödes
mun till färjepenning åt Karon, man i Sverige vid denna tid
haft samma bruk, då den döde ej hade egen båt till överfarten.
Så fann man för flera år sedan i en vid Kälder i Linde socken
på Gottland undersökt grav, vilken icke innehöll lämningar av
någon båt, ett guldmynt, som låg i den dödes mun; det var en
efterbildning efter ett bysantinskt mynt. Det torde för
närvarande vara svårt att avgöra, huruvida detta beror på någon
i Norden urgammal föreställning eller — vilket väl är
sannolikare — på ett inflytande från Södern jämförelsevis kort förut.
På Gottland äro flera gravar från denna period funna, ehuru
man ännu ej i någon iakttagit båtlämningar. En av de
märkligaste gravarna upptäcktes för flera år sedan helt nära Vallstena
kyrka; den innehöll ett svärd med präktigt fäste, vars tresidiga
knapp är av guld, inlagt med granater (fig. 211), en sköldbuckla
prydd med förgylld brons, delar av betsel och flera till seldon
hörande beslag av rikt förgylld brons med vackra djurornament,
ett bronskärl, ben av häst m. m.
Bilderna på Vendelhjälmarna äro av stort värde icke endast
därför, att de, såsom vi sett, giva oss oväntade upplysningar
om den dåtida klädedräkten, utan och därför att åtminstone
flera bland dem utan tvivel hava en religiös mytisk betydelse.
Den ryttare (fig. 225), som med sitt spjut angriper en orm,
medan tvenne fåglar flyga kring hans huvud, har med skäl
betraktats som Oden; i de två fåglarna har man sett Odens två
korpar, de som i Eddan kallas Hugin och Munin, för att
begagna namnens isländska form.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
