Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 1. Politisk historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLITISK HISTORIA.
framtränger till Medelhavet, erövrar staden Luna i Italien, vänder
tillbaka år 862 och dör i Friesland.
Under 800-talet börjar emellertid ett säkrare ljus falla över
Sveriges historia genom de samtida, till våra dagar lyckligtvis
bevarade berättelserna om de försök, som under nämnda
århundrade gjordes att utbreda kristendomen i Sverige, för vilka försök
i det följande skall närmare redogöras. Här bör endast nämnas,
att, då Ansgar första gången (troligen år 830) kom till Sverige,
hette svearnas konung Björn. Omkring 844 försöker en Anund
göra sig till konung i Sverige, där han förut härskat. Vid Ansgars
andra besök i Sverige (sannolikt 854) hette konungen Olof. Vidare
berättas vid denna tid om en död konung Erik; på inrådan av
en man, vilken uppger sig komma från gudarna, upphöjes denne
Erik av folket till gud och dyrkas som sådan vid Ansgars andra
besök i Sverige. Man har fäst uppmärksamheten på likheten i
namn mellan dessa tre konungar och de under följande tid
regerande historiskt kända sveakonungarna Björn, dennes son Olof
(Styrbjörns fader) och sonson Olof (Skötkonung) samt den senares
son Anund. Emedan namnen ofta gingo i arv inom ätten, kunna
vi måhända i denna likhet se en antydan därom, att de på Ansgars
tid levande konungarna hörde till samma ätt som Olof
Skötkonung.
På 860-talet var den nyss nämnda Anunds son Erik konung i
Sverige; på grund av en förblandning med det i släkten också
förekommande namnet Emund är han mera känd som Erik
Emundsson. Under hans tid blev Harald Hårfager konung i Norge, och med
denne, som till åren var yngre, råkade han i tvist om besittningen
av Värmland. Snorre Sturleson uppgiver, att Erik dött, då
Harald i tio år varit Norges konung, således år 882.
Ett par i södra delen av den Jutska halvön funna runstenar
hava, sammanställda med några förut föga beaktade uppgifter
hos olika författare, givit oss upplysning om, att en del av
Danmark i det tionde århundradets förra hälft lytt under konungar
av svensk börd.
I början av goo-talet erövrade nämligen en svensk hövding
Olof den viktiga handelsstaden Hedeby, belägen på den Jutska
halvöns östra kust, invid den nuvarande staden Slesvig. Huru
283
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
