Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 1. Politisk historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGA TIDEN.
stor del av den omgivande trakten lagts under hans välde, kan
man ej säga. Men vi veta, att han efterträddes av sin son Gnupa, 1
och att denne härskat över ett icke obetydligt område. Gnupa
var gift med Asfrid, dotter till Odinkar, sannolikt av samma
släkt som de två något senare levande Ribe-biskoparna Odinkar,
om vilka man vet, att de voro av mycket förnäm börd.
Den med händelserna nära samtida Widukind, en sachsisk
munk i Corveys kloster, har i sina annaler en märklig berättelse,
som genom de nyss nämnda runstenarna fått en oväntad
belysning. Widukind omtalar nämligen under år 934, »huru den
tyske konungen Henrik I, sedan han underkuvat alla
kringboende folk, med en här anföll danskarna, som hemsökte frieserna
med sjöröveri, övervann dem, gjorde dem skattskyldiga och
tvang deras konung Chnuba till att låta döpa sig».
En isländsk saga, som visserligen är nedskriven ganska långt
efter nu ifrågavarande tid, men vilkens trovärdighet man ej har
anledning att betvivla, berättar följande: »Konung Gorm drog
med sin här in i det rike i Danmark, som hette Redgotaland,
men nu kallas Jylland, emot den konung, som då härskade
däröver. Han hette Gnupa.2 De hade med varandra några strider,
som slutade så, att Gorm fällde den konungen och bemäktigade
sig hela hans rike.»
Släktens makt var emellertid icke bruten med Gnupas död.
Gnupas son Sigtrygg blev konung efter honom och styrde sitt
land till omkring år 950, då det lyckades den danske konungen
Harald Gormsson att fälla Sigtrygg. Dennes moder Asfrid
satte honom två runristade minnesstenar, vilka restes på hedniskt
sätt. Den ena är ristad av en svensk, den andra av en dansk
man. Å den förra läsa vi, om man översätter inskriften på
modern svenska: »Asfrid gjorde detta minnesmärke efter Sigtrygg,
sin son, i Gnupas v» (helgedom). Å den senare (fig. 232) läses:
»Vi. Asfrid gjorde detta minnesmärke, Odinkars dotter, efter
Sigtrygg konung, sin och Gnupas son.» Orden »Gnupas vi» på den
1 Namnet Gnupa är visserligen mycket ovanligt, men det förekommer på en
runsten i Södermanland.
2 Namnet skrives här Gnupa, av Widukind Chnuba, på runstenarna V†NB†*
Runan V betecknar såväl K (Ch) som G, och runan B kan återgiva både B och P.
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
