Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 1. Politisk historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGATIDEN.
då han gav sin syster Ingeborg till äkta åt Ragnvald jarl i
Västergötland på det villkor, att denne skulle låta döpa sig och
mottaga kristna lärare. Olof Skötkonungs gemål, vilkens namn
och börd vi icke känna, var också kristen, och slutligen, år 1008,
mottog sveakonungen själv dopet av biskop Sigfrid. Detta
lär hava skett vid Husaby källa i Västergötland. Många
svenskar följde sin konungs föredöme, ehuru man icke var
allmänt belåten med att Olof övergivit de gamla gudarna. Detta
bör så mycket mindre väcka vår förvåning, som en av konungens
främsta plikter av ålder varit att upprätthålla och förestå offren
i Uppsala. Det missnöje, som härigenom alstrades, gav sig luft
flere år därefter under de förvecklingar, vilka uppstått mellan
Olof och Norges dåvarande behärskare, Olof Haraldsson, för
sin undersätsiga växt kallad Olof Digre och efter sin död bäst
känd under namnet Olof den helige.
Denne Olof var son till en norsk småkonung Harald Grenske,
vilken efter Erik Segersälls död friat till Sigrid Storråda, men
av henne blivit innebränd. Liksom så många andra nordiska
konungasöner hade Olof Haraldsson tillbragt sin ungdom på
vikingafärder, vilka även skulle hava fört honom till Sverige,
där han en gång med sin flotta inneslöts i Mälaren av Olof
Skötkonung, men säges hava undkommit därigenom, att han
grävde ett nytt utlopp åt sjön; tillförlitligheten av denna berättelse
har emellertid blivit starkt ifrågasatt.
Mot slutet av år 1014 återkom Olof Haraldsson till Norge,
blev där konung och gjorde slut på svenskarnas och danskarnas
övervälde i landet. Detta föranledde naturligtvis stridigheter
med Sverige, vilka visserligen inskränkte sig till smärre fejder,
men dock voro besvärliga för båda rikenas gränsbor. Våren
1017 ingicks därför ett stillestånd mellan norrmännen och
västgötarna, vilkas styresman, Ragnvald jarl, genom sin hustrus
norska härkomst var böjd för förlikning. I Norge var man
emellertid icke nöjd med en fred av så osäker art; Björn
stallare och islänningen Hjalte Skäggesson, en frände till
Ragnvald jarls hustru Ingeborg, sändes därför samma år till Ragnvald
för att omsider få slut på ofriden. Enligt Snorre fortsatte Hjalte
snart ensam färden till Olof Skötkonungs hov och vann där
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
