Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 1. Politisk historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLITISK HISTORIA.
konungen tog ej vidare någon mera verksam del i striden mellan
Knut och Olof; den senare måste slutligen fly från Norge, där
Knut hyllades som konung, och söka en fristad i Ryssland hos
sin svåger, storfursten Jaroslav i Novgorod. Då han någon
tid därefter gjorde ett försök att återvinna sitt rike, samlade
han visserligen i Sverige med Anunds tillhjälp en liten här,
med vilken han genom Jämtland drog in i Trondhjemsbygden;
men där mötte han vid Stiklastad den vida starkare norska
hären, och det kom till en hård strid, i vilken Olof stupade
(1030). Efter hans död inträffade snart ett omslag i norrmännens
stämning, och det dröjde ej länge, innan han av dem dyrkades
såsom Olof den helige, Norges skyddshelgon. Även i Sverige
dyrkades han under medeltiden allmänt.
Om Anunds regering känner man för övrigt mycket litet.
Av den danske konungen Sven Estridsson, vilken en längre
tid som flykting uppehållit sig vid Anunds hov, hade Adam av
Bremen fått underrättelser om honom, som måste anses ganska
tillförlitliga. Olyckligtvis hade dock Adam ingen anledning att i
sin kyrkohistoria lämna närmare uppgifter om Sveriges politiska
öden vid denna tid. Han säger emellertid om Anund, att han,
»ung till åren, i visdom och fromhet överträffade alla sina
företrädare; ingen konung var mera älskad av det svenska folket
än Anund», ett omdöme, som måhända påverkats därav, att
Anund var den första svenske konung, som omedelbart efter
sin födelse blivit döpt.
I en av de äldsta inhemska urkunder vi äga, en konungalängd
bevarad i en handskrift av den äldre Västgötalagen, säges att
Anund (eller såsom han där, tydligen av misstag, kallas Æmund)
hade erhållit tillnamnet Kolbränna, emedan han lät bränna
missdådares hus, ett straff, vilket brukades ej blott i Norden,
utan även hos normanderna i Frankrike för brott som medförde
fridlöshet eller landsflykt.
Även Anund Jakob lät slå mynt (fig. 235), liknande Olof
Skötkonungs; liksom dennes mynt slogos de i Sigtuna.
Myntmästarnas namn äro fortfarande engelska.
Konung Anunds dödsår är ej med visshet känt. Enligt Adam
skulle han avlidit omkring år 1050. Hos Snorre Sturleson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
