Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 1. Politisk historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGATIDEN.
omtalas väl Emund Olofsson såsom konung i Sigtuna redan år
1035; men detta kan möjligen bero på en ej ovanlig förväxling
av namnen Anund och Emund.
Anund efterträddes av sin äldre halvbroder Emund med
tillnamnet den gamle, vilken var född av en i krig tagen vendisk
hövdingadotter. Han hade
uppfostrats utom landet hos sin moders
fränder; visserligen var han döpt,
men han frågade föga efter
kristendomen. Med ärkebiskopen i Bremen,
som då var överherde för de kristna
“* = församlingarna i Norden, råkade han
i tvist, emedan han beskyddade en
biskop Osmund, vilken uppgav sig vara av påven sänd hit som
ärkebiskop för vårt land samt förmådde konungen och folket
att avvisa den från Bremen hitsände biskopen Adalvard och hans
följeslagare. Det är möjligt, att man häri bör se ett i sig självt
berättigat försök att hävda Sveriges och den svenska kyrkans
oberoende av ärkebiskopsstolen i Bremen. Försöket
misslyckades emellertid nu, och det dröjde omkring hundra år, innan
den svenska kyrkan erhöll en självständig ställning, med egen
ärkebiskop, naturligtvis under romersk överhöghet.
Mycket talar för, att den nyss omtalade biskop Osmund är
samma man som den Asmund (Osmund) Karesson, vilken ristat
flera av Upplands vackraste runstenar just vid den tid, då
Emund regerade i Sverige. På en av dessa stenar (fig. 236)
slutar inskriften med orden: »Asmund Karesson ristade runorna
rätt. Då satt Aimunt» (Emund). Med skäl har man ansett
de sista orden, som läsas på korsets nedre del, betyda: »Då
satt Emund som konung i Uppsala»; utrymmet var så knappt,
att ristaren måste finna sig i en stark förkortning av
uttrycket.
»Länge varade det icke», berättar mäster Adam, som naturligtvis
såg saken från en helt annan synpunkt än vi nu, »förrän Guds
straff träffade svenskarna, vilka förskjutit sin biskop. En son av
1 Inskrift: Anvnd rex in — Vlah in Sitvn (Anund konung i [Svitjod ?]
— Ulah [myntmästare] i Sigtuna).
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
