Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 2. Vikingatåg. - Väringafärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGATÅG. — VÄRINGAFÄRDER.
var därför mycket långt ifrån, att de alltid blevo erövrade och
plundrade. Ej sällan synes till och med köpmannen själv hava
varit en så djärv viking, att han kunde äntra och taga sin
fiendes skepp. I verkligheten var vikingarnas anfall på
handelsskeppen ofta en strid man mot man, ett vågat och livsfarligt
spel, i vilket likaväl den anfallande som den angripne kunde
duka under.
Den storartade framgång de nordiska vikingarna fingo
berodde visserligen till stor del på deras egen kraft och
vapenfärdighet, deras utmärkta vapen och deras överlägsna flottor samt
på det oförvägna mod, som lät dem uppsöka faran hellre än fly
den. Men den berodde lika mycket på fiendens svaghet och
tvedräkt samt det sedernas fördärv, som utmärkte de
västeuropeiska folken vid denna tid, och varöver deras egna författare
klaga. Kristliga, sedermera för heliga ansedda män iakttogo
med djup sorg tidens stora brister och utsände talrika spådomar
om, att Gud icke skulle tillåta ett sådan tillstånd att bli
långvarigt. Många voro, efter den tidens föreställningar, de järtecken,
som syntes både på himmeln och på jorden, och som troddes
förkunna Herrens straff, vilka skulle övergå de kristna folken för
deras tilltagande ogudaktighet och syndiga leverne.
Denna ofta uttalade fruktan för att ett nytt gissel skulle
hemsöka kristenheten, och särskilt de Brittiska öarna och
Frankrike, visade sig ej heller ogrundad. Föga mer än ett halvt
århundrade efter det Karl Martel genom sin lysande seger över
araberna år 732 hade avslagit ett häftigt anfall söderifrån hotade
en ny fara: på flera ställen av västra Europas kuster såg man
fientliga skepp med stridsvana hedningar från den skandinaviska
Nordens avlägsna nejder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
