Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 2. Vikingatåg. - Väringafärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGATIDEN.
flera kvinnor vid sidan av den laggifta hustrun, varigenom för
många barn föddes till världen. Följden av denna
överbefolkning blev, att stora skaror av ungdomen måste lämna landet
för att erövra jord i främmande länder. Ofta drev fadern sina
yngre söner bort från hemmet och lät blott en son ärva
fädernejorden. — Denna tradition synes till sina huvuddrag vinna
bekräftelse av det, som inhemska författare hava att berätta.
Även andra orsaker till nordmannatågen hava dock funnits.
Till begäret att med svärdet i hand tillkämpa sig ära och byte
kom den hos invånarna på Nordens långa kuster medfödda
kärleken till sjön och friheten. Då den senare hotades av de
mäktiga vordna härskare, som vid denna tid samlade stora delar av
de nordiska länderna under sitt välde, drevos skaror av
missnöjda hövdingar och andra friborna män att i avlägsna nejder
söka nya hem, där deras frihet och oberoende lättare kunde
bevaras. Uppkomsten av större välden i Norden ökade även
därigenom antalet av vikingafärder till främmande länder, att
de nordiska härskarna nu hade mera makt än förr att värja sitt
land, varför de vikingar, som förr hemsökt Norden, tvungos att
annorstädes söka sitt byte.
Vikingafärden var ett efter den tidens åskådningssätt
fullkomligt lagligt och hederligt krigshantverk. Den var ett slags
regelbunden, ständig krigföring, som icke blott tilläts och
understöddes av konungarna, utan som också ständigt utövades både
av dem själva och deras yppersta män. Den vapenbragd, som
utfördes på sådana tåg, blev likaväl som bedrifterna till lands
föremål för skaldernas sånger och nordbornas högsta pris och
beundran. För att en hövding skulle njuta något anseende, synes
det till och med ofta hava betraktats som ett nödvändigt
villkor, att han varit på vikingatåg och där utmärkt sig genom
tapperhet.
Sitt namn anses vikingarna vanligen, med eller utan skäl,
hava fått därav, att de med sina skepp ofta uppehöllo sig i
eller nära de större vikar, flodmynningar och sund, där det var
livlig rörelse, och där i synnerhet de flesta handelsskeppen
plägade segla fram. De senare skeppen förde vid denna tid ofta
lika många och väl beväpnade män som vikingarnas, och det
3 oo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
