Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 2. Vikingatåg. - Väringafärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGATÅG — VÄÅÄRINGAFÄRDER.
liksom andra kallas svear. En del åter benämnas norrmanner,
anglianer, andra goter. Så ha även dessa sitt namn. Tsjuderna,
slaverna, krivitsjerna och vesserna sade till russerna: ’Vårt land
är stort och fruktbart, men där saknas ordning. Kommen och
regeren och härsken över oss. Man utvalde tre bröder med
deras följen, och de togo alla russerna med sig och kommo. Den
äldste brodern, Rurik, slog sig ned i Novgorod, den andre,
Sineus, i Bjelo-Jesero och den tredje, Truvor, i Isborsk. Det är
efter dessa varjager, som novgorodernas land blivit russernas
land. Novgoroderna äro nu av varjagisk stam, men förut voro
de slaver. Om två år dogo Sineus och hans broder Truvor.
Rurik tog väldet och delade ut städer åt sina män. En fick
Polotsk, en annan Rostov, en tredje Bjelo-Jesero. Men i dessa
städer äro varjagerna inflyttade, de första bebyggarna voro: i
Novgorod slaverna, i Polotsk krivitsjerna, i Rostov merierna, i
Bjelo-Jesero vesserna.»
Nordiska sägner, av vilka några i det föregående äro
anförda, samt talrika fornsaker funna i länderna öster om
Östersjön lämna otvetydiga vittnesbörd därom, att sedan urminnes
tid Sveriges folk stått i förbindelse med nämnda länder, och
göra det troligt, att redan tidigt större eller mindre
övertflyttningar dit ägt rum från vårt land. Den av Nestor berättade
inflyttningen av svenska hövdingar och deras följen är således i sig
själv ej osannolik och bekräftas av mångfaldiga förhållanden,
bland annat därav, att man just i trakten kring de städer, som
av Nestor särskilt omtalas såsom tagna i besittning av
varjagerna, i senare tid funnit en mängd gravar, innehållande vapen
och prydnader, om vilkas svenska ursprung något tvivel ej
kan finnas. Sådana vapen äro däremot i andra delar av
Ryssland okända eller mycket sällsynta.
Nestors ord torde emellertid ej böra så förstås, att ett helt
folk med namnet rus vid den angivna tiden överkommit från
1 Av de här nämnda städerna är Novgorod den i vår äldre historia så ofta
förekommande staden vid sjön Ilmen; Bjelo-Jesero ligger norr om Smolensk,
Isborsk söder om sjön Pejpus, Polotsk vid Düna, mellan Vitebsk och Dünaburg,
samt Rostov sydväst om Jaroslav.
20—183849. Sveriges historia. I.
305
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
