Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 2. Vikingatåg. - Väringafärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGATIDEN.
Sverige, så mycket mindre som bysantinska författare redan
ungefär ett århundrade tidigare omtala ett anfall på det östromerska
riket av 2,000 små »ryska skepp». Man har även i frankiska
årsböcker en berättelse om en beskickning från den bysantinske
kejsaren Teofilos till den frankiske kejsaren Ludvig den fromme,
vilken beskickning åtföljdes av några män, som sade sig höra
till ett folk vid namn »ros». De hade kommit som sändebud från
sin konung till den bysantinske kejsaren, men ville nu med
kejsar Ludvigs hjälp återvända till sitt fädernesland, emedan den
väg, på vilken de kommit till Konstantinopel, ledde genom
barbariska och vilda folks länder, där de ej utan stor fara kunde
färdas. Vid närmare undersökning fann den frankiske kejsaren,
att de hörde till svearnas folk.
Således är icke endast det mäktigt vordna ryska riket
grundat av svenska män, utan vi hava även givit vårt namn åt dess
folk, emedan rus och ryss blott äro olika former av samma ord.
På Rysslands tron sutto ända till år 1598 tsarer, som på
fädernet ledde sin härkomst från Rurik.
* *
Det svenska konungahuset och storfurstarna i Novgorod,
eller Holmgård, såsom våra förfäder kallade staden, blevo genom
giftermål befryndade, och mer än en gång erhöllo de senare
hjälptrupper från Sverige eller tillflykt i vårt land.
Så berättar Nestor vid 977, att storfursten Vladimir i
Novgorod, sedermera känd under tillnamnet den store, icke ansåg
sig säker för sin broder Jaropolk, utan »flydde över havet», det
vill tydligen säga till Sverige, varefter Jaropolk insatte sina
ståthållare i Novgorod och härskade ensam i Ryssland. Men tre år
därefter återkom Vladimir till Novgorod med varjager och
lyckades slutligen besegra sin broder. Han upprättade nu ett slags
stående här av de tappraste och dugligaste nordiska krigarna,
vilka han förlade i sin förnämsta huvudstad, Kiev. Dessa
krigare synas hava varit de första som fingo namnet varjager eller
1 Storfustarnas egentliga huvudstad var väl vanligen Kiev, men de nordiska
författarna omtala dem såsom boende i Novgorod.
300
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
