Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 2. Vikingatåg. - Väringafärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGATIDEN.
tapperhet de ansågo sig kunna lita mera än på de förvekligade
infödingarnas.
Snorre omtalar såsom en laggill sed, att väringarna ägde
vid kejsarens död gå till hans skattkammare, »och har då envar
rätt att behålla vad han kan taga med händerna». Detta kallade
de »polutasvarv», det vill säga palatsplundring.
Kejsarna använde de »yxbärande barbarerna från Tule», såsom
väringarna av grekerna kallades, ej blott som livvakt i
Konstantinopel, utan sände dem även på krigståg till rikets olika delar.
Så berättar Snorre, att den nyssnämnde Harald Sigurdsson med
väringarna for vida kring Greklands öar till Sikelön (Sicilien) och
Afrika; i Afrika dröjde han många år, vann där åt kejsaren åttio
borgar och samlade för egen räkning stora skatter.
Den vanliga vägen från Norden till Grekland var ej över
Nordsjön och Medelhavet, utan över Ryssland, då man följde
Dnjeprfloden och från dess mynning seglade över Svarta havet
till Konstantinopel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>