Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 2. Vikingatåg. - Väringafärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGATIDEN.
Vid Sjonhems kyrka på Gottland ses tre runstenar, resta
över tre vitt beresta bröder av dessas föräldrar. En av
bröderna »vart död» i det på Kurlands nordvästra kust belägna Windau.
Om en av de andra heter det: »honom sveko blakumen
(valaker) på utfärden»; han hade således stupat i det nuvarande
Rumänien.
Tre andra svenska runstenar hava rests till minne av män,
som kommit till »Langbardaland»». Härmed avses icke det
nuvarande Lombardiet, utan det under den grekiska kejsaren då
lydande södra Italien, som av grekerna kallades Longibardia,
emedan longobarderna bodde icke endast i norra Italien, utan
även i sydligare delar av halvön. Två av dessa stenar restes i
Täby socken, nära norr om Stockholm. Den tredje, som finnes
i Stora Malms socken i Södermanland, bevarar minnet av en
man, »som farit österut»; han hade således kommit till Italien på
Dnjepr, över Svarta havet och Konstantinopel.
Vi övergå nu till färderna västerut.
Väl plägar man ej använda benämningen vikingatåg om
andra härfärder till det västra Europa än om dem, som
företogos under Karl den stores tid och därpå följande
århundraden. Men även tidigare höra vi om sådana företag, vilka
sannolikt ej varit så sällsynta, som de förefalla. Västerlandets
krönikor äro nämligen från denna tid mycket torftiga. Någon
gång höra vi dock vid årtusendets mitt om sådana tilldragelser.
Så minnas vi, att götarnas konung Hugleik i början av 500-talet
anföll frankernas rike och därvid fann sin död (sid. 242).
Till de på Nordsjöns södra och västra kuster boende kristna
folken kommo sedan nordiska hedningar, först i mindre antal
och med längre mellantider. Men mot 7oo-talets slut bliva
anfallen allt talrikare. Snart översvämmas alla västra Europas
kuster av vikingar, vilka på ett förfärligt sätt hemsökte de ofta
nästan värnlösa länderna. Nordmännen behärskade alldeles haven,
emedan ingen nämnvärd sjömakt då fanns till skydd för dessa
316
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
