Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 2. Vikingatåg. - Väringafärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGATÅG.
trakter, vilkas invånare — utan tvivel just genom inflytande av
de många där bosatta nordmännens ättlingar — i en senare tid
betäckt alla världens hav med sina flottor.
Nordmännen erhöllo också oupphörligt förstärkningar
hemifrån; de slogo sig vanligen ned på öar vid kusten, varifrån de
på floderna trängde djupt in i landet och genomströvade det
härjande och brännande. Slutligen företogo de sig att göra
planmässiga, varaktiga erövringar och grundlägga nya riken.
Först hemsökte de Nordsjöns kuster, det nuvarande
nordvästra Tyskland (Frisland), Nederländerna och Belgien, Elbetrakten
med Hamburg; i synnerhet Frisland med dess fruktbara trakter,
dess rika kyrkor och kloster, dess blomstrande handelsstäder.
En av de för oss viktigaste handelsstäderna i Frisland var det
vid Rhens nordligaste arm i frisernas land, ej långt från Utrecht
belägna Dorestad, nu Wijk bij Duurstede; i förra hälften av
800-talet gav Ludvig den fromme staden i förläning till de nordiska
hövdingarna Rorik och hans broder Harald. Dorestad stod i
livlig handelsförbindelse med Danmark och Sverige, särskilt med
Birka.
Även avlägsna kuster, som förut varit jämförelsevis skonade,
hemsöktes snart av nordborna, som följde floderna till det inre
av landet, plundrande Antwerpen och flera andra stora
handelsstäder.
Till Frankrike kommo de också tidigt.
Omkring år 800 hade de av frankerna underkuvade sachsiska
stammarna gjort ett kraftigt försök att återvinna sitt oberoende,
och deras hövding Widukind sökte och fick hjälp därtill av
Danmarks konung. Man har som en verkan av detta förbund
mellan danskar och sachsare betraktat det förhållandet, att talrika
vikingaflottor just då härjade på det frankiska rikets norra kuster.
Vid de sorgliga underrättelserna härom fann sig Karl den
store själv tvungen att besöka sitt rikes kuster för att få en
flotta utrustad, insätta kustvakter och träffa andra
försvarsanstalter mot de fruktansvärda fienderna. När hans mäktiga hand
ej längre skyddade frankernas rike, blev deras av inre strider
försvagade land snart ett välkommet byte för de alltjämt
växande vikingahoparna. Dessa begagnade sig särskilt av den
317
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
