Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 2. Vikingatåg. - Väringafärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGATIDEN.
skildringen av föregående perioder hela det nuvarande Sverige
avsetts, skulle redan detta förhållande vara skäl nog för att här
giva en kortfattad översikt över härfärderna i västerviking.
Men en sådan översikt är så mycket mera på sin plats, som
även det dåvarande Sveriges invånare, ehuru de syntes vara
nästan stängda från Västerhavet, deltagit i vikingatågen västerut.
När de unga dådlystna männen från Västergötland och
Värmland ville ut på äventyr i främmande länder — och vem ville ej det
på den tiden?—, seglade de över Vänern och utför Götaälv till havet.
Väl fanns då ingen kanal, som ledde förbi Trollhättefallen, men
forntidens nordbor voro vana vid att besegra dylika hinder
genom att draga sina lätta farkoster över land förbi forsar och
fall. De västgötar, som ej bodde nära Vänern utan långt in
i landet, kunde lätt komma till det stora innanhavet utmed
Tidan eller Lidan eller andra vattendrag. Från Västergötland
ledde för övrigt även andra flodvägar västerut, av vilka Viskans
och Ätrans voro de viktigaste.
Från mången bygd i Småland kom man utmed Nissan och
Lagan lätt ned till Hallands kust, och de, som bodde i östra
Småland, Östergötland, Svealänderna och Norrland, funno ej
vägen runt Skåne genom Öresund till Nordsjön för lång.
Allt detta skulle vi kunna förstå, även om inga samtida
bevis därför funnes. Men sådana bevis föreligga i det
överraskande stora antalet svenska runstenar över män, som farit västerut.
I Gästrikland och Uppland, i Västmanland, Södermanland,
Östergötland, Småland och Västergötland finnas nämligen ett
stort antal runstenar, som äro resta till minne av män, vilka farit
till England. Så sitter i Gamla Uppsalas kyrkomur en runsten, som
»Sigvid Englandsfarare» låtit rista över sin fader. Sigvid hade
således kommit lyckligen tillbaka från sin färd. Om andra är
det däremot uttryckligen sagt, att de dött i England. Detta
berättas om en man från Hjälstads socken i Uppland, om en annan
från Västeråstrakten, om en Sverre från Nyköpingstrakten, om
Toke från Kaga socken i Östergötland, om Tore från Berga
socken i Finveden (Småland), m. fl.; åt alla dessa restes minnesstenar,
vilkas runinskrifter omtala förhållandet.
Vid Kålstad i Häggeby socken, Uppland, finnes en runsten (fig.
324
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
