Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 2. Vikingatåg. - Väringafärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGATIDEN.
Karlbjörn, de läto resa denna sten efter Ulf, fader sin. Gud
hjälpe hans ande och Guds moder.» Den senare stenen (fig.
245) berättar, i omedelbar anslutning till det, som den förra har
att förtälja. »Men Ulf har i England tre gånger tagit gäld
(prispenningar): första gången utbetalades det av Toste, därpå
av Torkel och slutligen av Knut.» Ulf hade således vid tre
särskilda tillfällen fått sin del av den »danagäld», som angelsachsarna
måste lämna. Den här nämnde Toste var sannolikt den väldige och
genom sina lyckade företag mycket rik vordne vikingahövdingen
från Svitiod (Uppland), som av isländska historieskrivare
kallas Skoglar Toste, och vars dotter Sigrid Storråda blev
drottning först i Sverige och sedan i Danmark. Torkel var
jomsvikingajarlen Torkel den höge. Knut var konung Knut den store.
I Össeby socken, Uppland, har man vid Väsby funnit en
runsten med följande inskrift: »Åle lät resa denna sten åt sig
själv; han upptog åt Knut skatt i England. Gud hjälpe hans
själ.» Knut är den nyssnämnde konungen.
Danegälderna nämnas även på en nyligen vid Lingsberg i
Vallentuna socken, Uppland, funnen runsten, rest efter en man
som »hade tagit två gälder i England».
Vid Rösås i Nävelsjö socken, i Småland, restes en sten till
minne av en Gunnar, vilken av sin broder blev begraven uti en
kista av sten i den engelska staden Bath.
Särskild uppmärksamhet förtjänar det, att dessa stenar fin-
nas icke endast i Västergötland och andra trakter, som stodo i
lätt förbindelse med Nordsjön, utan även i östra Sverige, såsom
i Östergötland, Södermanland, Västmanland, Uppland och
Gästrikland.
Att män både från Svealand och Götaland deltagit i de
krigiska företagen på de Brittiska öarna, omtalas också uttryckligen
av de västerländska krönikorna. Så berättas det, att bland de
»hedningar» som först erövrade York voro »danskar, svear och
götar».
326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
