Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 2. Vikingatåg. - Väringafärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGATÅG.
Det är naturligt, att en så långvarig förbindelse mellan
Norden och det västra Europa, vilken ledde till tusentals nordbors
bosättning i flera trakter av det senare, skall hava, såväl i
Norden som i västra Europas länder, lämnat efter sig många
minnen.
Så har man på de Brittiska öarna och i andra, delar av
västra Europa funnit talrika fornminnen, vilkas nordiska
ursprung genast faller i ögonen och även blivit av dessa länders
egna forskare erkänt; ännu i dag finnas också i seder, namn
och språk levande minnen av invånarnas nordiska härkomst.
Vi måste dock av lätt insedda skäl här inskränka oss till
anförande endast av några få bland dessa märkliga företeelser.
Vid Dorestad i frisernas land har man funnit en mängd
fornsaker, som likna dem från Birka, liksom vi av det följande
få se, att man i Sverige träffat märkliga minnen av
förbindelserna med den förra, genom sitt läge ej långt från Rhens
mynning viktiga handelsstaden.
I Normandie, Irland, England och Skottland samt på de där
bredvid liggande smärre öarna hava flera gånger nordiska vapen
och smycken anträffats. Tätt invid Dublin i Irland upptäcktes
under anläggningen av en järnbana en mängd gravar, i vilka
nordbor vilat, såsom talrika där funna svärd, yxor, spjut,
sköldbucklor och ovala spännbucklor, alla av nordiska former,
tydligen utvisa; och mitt i London, i stadens äldsta del, på den
berömda S:t Paulskyrkans gamla kyrkogård, har man påträffat
en vid huvudet av ett skelett stående gravsten med nordisk
inskrift i runor och med de från våra svenska runstenar
välkända djurbilderna. Även på den i Irländska sjön liggande ön
Man, som länge styrdes av norska konungar, har man funnit
flera runstenar med inskrifter på nordiskt språk. De på stenarna
uthuggna korsen visa, att de nordbor, till vilkas minne vårdarna
restes, varit kristna.
På den största av Orkneyöarna finnes ett märkligt minne av
nordiska vikingar. Dessa skydde ej, då det var dem möjligt,
att bryta sig in i gravarna för att åtkomma de dyrbarheter,
som där kunde bevaras. Så plundrade de i Frankrike de mero.-
vingiska konungarnas gravar; och i Irland lära de hava, i hopp
327
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
