Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 4. Fredlig samfärdsel med främmande länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDLIG SAMFÄRDSEL MED FRÄMMANDE LÄNDER.
delen av det vi nu kalla Nordamerika. Nordborna tillkommer
den stora äran att, såvitt historien känner, först bland alla
europeiska folk hava upptäckt Amerika; det dröjde ett halvt
årtusende, innan södra Europas invånare hittade vägen till den nya
världen, möjligen dit vägledda av sägnerna om nordbornas
färder. Väl är det sant, att denna andra upptäckt av Amerika blev
av ojämförligt större betydelse både för dess och Europas folk
än upptäckten av Vinland, men äran att först hava funnit den
nya världsdelen och satt bo där tillhör obestridligen Nordens
folk.
Även den första upptäcktsfärden i polartrakterna företogs av
nordbor vid denna tid. Den norske konungen Harald Hårdråde
seglade vid mitten av det elfte århundradet så långt mot norr
i Ishavet, som det var honom möjligt, endast för att se, huru
långt havet sträckte sig.
Vi hava av det föregående sett, att Norden under de sista
århundradena av sin hednatid stod i livlig förbindelse med de
flesta andra länder i Europa. Talrika äro även de minnen, som
i Sverige tala om denna förbindelse med främmande länder,
både om vikingens krigiska färd och om handelns fredligare värv.
Såsom redan är antytt, voro Sveriges inbyggare på den tid,
då nästan hela dess nuvarande västkust var dansk eller norsk,
visserligen genom landets läge förnämligast hänvisade på
samfärdsel med länderna vid Östersjöns södra och östra kuster. Men
att även det gamla Svitjod stått i både krigisk och fredlig
förbindelse med länderna i västra Europa, i synnerhet med
England, visas av mångfaldiga förhållanden.
Att många runstenar ristats till minne av svenska män,
som rest till England, hava vi sett (sid. 324). Många av dessa
män hade seglat västerut för att med vapen i hand vinna ära och
byte, många för att bosätta sig där. Andra hade farit dit som
handelsmän.
Om handelsförbindelsen mellan Norden och Dorestad i
frisernas land har också talats. De i denna stad präglade mynten
blevo förebilder för de äldsta nordiska mynten, av vilka flera
utan tvivel äro slagna i Birka (fig. 260). Andra märkliga minnen
av denna frisiska handel hava också träffats här i Sverige. Två
550
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
