Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 4. Fredlig samfärdsel med främmande länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDLIG SAMFÄRDSEL MED FRÄMMANDE LÄNDER.
som i det följande skall visas, i så väsentlig mån bidrogo till
kristendomens slutliga seger i Sverige.
Liksom minnen från de talrika vikingatågen till de Brittiska
öarna före goo-talets senare hälft äro mycket sällsynta i Norden,
har man här funnit endast några få saker, som blivit hemförda
från Frankrike under samma tid. Från alla tre de nordiska
länderna känner man endast några tiotal frankiska mynt (fig. 254).
Om de frankiska mynten från
800-talet sällan hittats i Norden,
äro däremot tyska mynt från tiden
mellan goo-talets mitt och något
efter mitten av det följande
århundradet i överraskande mängd
funna här, framför allt i Sverige. 255 IYSKT SILVERMYNT PRÄGIAT
å : ; FÖR KONUNG OÖTTO III OCH ADEL-
Man har i vår jord funnit ett ännu HEID.1 Gottland. 1/1.
vida större antal tyska än
angelsachsiska mynt. Några gånger har man till och med funnit ett
par tusen tyska mynt nedlagda på samma ställe.
De tyska mynt från ifrågavarande tidskifte, som hittats i vår
jord, äro slagna dels för tyska kejsare och konungar, dels för
konungar och furstar, ärkebiskopar, biskopar och andra andliga
myndigheter samt städer i olika delar av det nuvarande
Tyskland, Böhmen och Nederländerna. De flesta präglingsorterna äro
att söka längsefter Tysklands största floder, handelns gamla
pulsådror, Elbe, Donau och i synnerhet Rhen med dess bifloder.
Allmännast bland kejsarmynten äro de, som bära Otto III:s och
hans farmoder Adelheids namn (fig. 255); hon förestod regeringen
för sin minderårige sonson under åren 991—995. Bland
städernas och de andliga myndigheternas mynt äro de från Köln de
talrikaste. De böhmiska hertigarnas mynt äro även särdeles talrika.
Jämte dessa mynt träffas några från Ungern och norra
Italien, vilka väl följt de tyska mynten hit och således icke kunna
anses som bevis för omedelbar förbindelse mellan dessa länder
och Norden.
1 Inskrift:. Otto (mellan korsarmarna) D[eli gr[aci]la rex amen —
Athalhet (Otto av Guds nåd konung. Amen — Adelheid). Otto blev först år 996 krönt
till kejsare.
343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
