Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 4. Fredlig samfärdsel med främmande länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDLIG SAMFÄRDSEL MED FRÄMMANDE LÄNDER.
rikt på korn och honung, och som i avseende på boskapsavel
tar priset framför alla andra länder. Där är synnerligt god
lägenhet på floder och skogar. Allestädes är denna trakt
full av främmande varor, under det att flodernas lopp och
skogarnas läge gynna en riklig tillförsel av utländska varor
från alla håll. Man kan därför säga, att svenskarna ej sakna
något slags härlighet... Ty allt vad den tomma fåfänglighet har
att yvas över, guld och silver, ståtliga gångare, pälsverk av
bäver och mård, det vi hava en nästan vansinnig beundran för,
allt detta anse svenskarne för intet.»
Den handel, som bragt dessa skatter till Sverige, var i många
avseenden olik vår tids. Köpmannen satt ej då såsom nu hemma
i sin stad, sände sina varor och sina brev åt alla håll; han måste
själv draga från ort till ort med sina varor, utsatt för faror av
allahanda siag, för plundring och mord. Frånräkna vi farorna,
påminna väl gårdfarihandlarna i våra dagar närmast om forntidens
köpmän.
I Ansgars levnadsteckning hava vi en skildring av de
äventyr, varmed en handelsresa till vårt land vid denna tid var
förenad. Där berättas nämligen, att då Ansgar i sällskap med
köpmän första gången seglade till Sverige, blev skeppet under
vägen anfallet av »sjörövare» eller vikingar. Köpmännen
försvarade sig manligen första gången, men vid andra anfallet blevo
de besegrade, förlorade skepp och allt samt måste kasta sig över
bord och kunde endast med möda komma i land.
Såsom vi redan anmärkt, var skillnaden mellan köpman och
viking stundom ganska ringa; samme man uppträdde ena dagen
som fredlig handelsman och den andra som härjande fiende.
Flerstädes omtalas, att då köpmännen kommo till ett främmande
land, överenskommo de med invånarna om frid under en viss
tid för idkande av handeln; efter denna tids förlopp betraktade
man varandra som fiender. Så förtäljer Snorre i Olof den heliges
saga om några norrmän, som seglat till Bjarmaland med
allahanda varor för att handla, huru de lade till vid köpstaden och
köpstämman börjades; alla, som hade något gods, fingo fullt upp
med gods igen. »När köpstämman var ändad, höllo de utefter
ån Vina (Dvina), och friden med landets folk var då uppsagd.»
349
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
