Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 4. Fredlig samfärdsel med främmande länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDLIG SAMFÄRDSEL MED FRÄMMANDE LÄNDER.
och smycken, koppar och brons, dyrbarare vapen, siden och
andra fina tyger, vin m. m.
Om vi få döma av det, som man känner om handeln under
den äldre delen av vår medeltid och av andra förhållanden, kan
man såsom viktiga föremål för utförseln under vikingatiden
tänka sig slavar, dyrbara pälsverk, hästar (de svenska hästarna
voro berömda), ull, fisk m. m. Om de varor, som i en senare
tid blivit av så utomordentligt stor betydelse, järn och trä, redan
före hednatidens slut börjat utskeppas, är ej känt. Det torde
vara föga sannolikt.
Visst är, att handeln med slavar (trälar), i synnerhet
krigsfångar, varit av stor vikt här liksom i de kringliggande länderna.
I Olof Tryggvessons saga berättar Snorre, att Olof, då han var
tre vintrar gammal, skulle med sin moder Estrid segla till
hennes broder, som var en ansedd man i Gårdarike. Skeppet
blev under resan taget av vikingar från Estland, moder och
son skilda och den senare såld för en bock; någon tid
därefter bortbyttes han mot en dyrbar kappa. Drottning Estrid
igenkändes och friköptes av en norrman på en marknad i
Estland, där hon och många andra trälar utbjödos till salu. Även
Olof blev friköpt.
Handeln var väl i allmänhet byteshandel; guld och, kanske
än mera, silver voro dock vanliga värdemätare. Såsom sådan
begagnades även boskap, vilket vi se redan därav, att ordet fä
på en gång betydde boskap, gods i allmänhet och särskilt vad
vi nu mena med penningar.
Mynt fanns visserligen i landet, men de allra flesta voro
utländska. Från denna del av hednatiden har man så gott som
endast funnit silvermynt i Norden: en märklig omständighet,
helst om vi besinna, att under närmast föregående tid endast
guldmynt var i omlopp och att man från sistnämnda tid träffat
vida mera guld än silver i Norden.
I Birka, på Adelsön och på andra ställen här i landet har
man funnit några silvermynt av samma slag som det fig. 260
avbildade. Det är sannolikt, att de äro präglade i Birka.
Visst är, att konungarna Olof Skötkonung och Anund Jakob,
såsom vi sett, i Sigtuna låtit slå mynt. Att dessa mynt präglades
357
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
