Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 4. Fredlig samfärdsel med främmande länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGATIDEN.
i Sigtuna och inte i Birka, synes
vara ett ytterligare bevis för, att
sistnämnda stad var förstörd, när
myntningen ägde rum.
Emedan silvret under
vikingatiden hade ett mycket högre värde
än nu, motsvarade de mynt, som
260. SILVERMYNT SANNOLIKT då funnos, vår tids större
silver-PRÄGLAT I BIRKA. ; 8 il;
mynt. Bristen på skiljemyn -
Björkön. 1/1. 7 P jemynt av
hjälptes genom att bryta eller
klippa mynten i smärre bitar. Halva och fjärdedels mynt träffas
ofta; och de på frånsidan av de angelsachsiska mynten (fig. 253)
vanligen förekommande likarmade korsen underlättade delningen.
Vid större betalningar måste silvret, vare sig det var mynt,
prydnader eller tenar, vägas. Det särskilt till betalningsmedel
avsedda ehuru opräglade silvret var, liksom guldet under
föregående tidskifte (sid. 246), lagt i spiral; silverspiralerna äro dock
betydligt större än de äldre av guld. I statens historiska
museum förvaras ett par spiralringar av silver från nu
ifrågavarande tid, vilka, då de vanliga spiralerna ju gjorde tjänst som
mynt, på visst sätt kunna betraktas som falskmynt. De bestå
nämligen av en jämförelsevis tjock kopparten, omgiven av en
tunn silverskolla; de måste emellertid hava varit avsedda för
större betalningar, varvid den eljest vanliga sönderstyckningen
av ringarna ej kommit i fråga, emedan i annat fall bedrägeriet
genast blivit röjt. Man påminnes härvid om den guldring,
vilken konung Olof Tryggvesson tagit från tempeldörren vid
Lade i Norge och sedan såsom en stor dyrbarhet skänkte
till drottning Sigrid Storråda. Snorre Sturleson berättar, att
ringen prisades av alla, men två bröder, som voro drottningens
smeder, togo den, vägde den i handen och talade sinsemellan
tyst. På drottningens fråga, varför de så gjorde, sade de, att
det var svek i ringen; då den sönderbröts, fann man också
koppar inuti.
Flera gånger har man funnit vågar och vikter, som under
denna tid användes till uppvägande av guldet och silvret.
Vågarna (fig. 261) likna alldeles de ännu brukliga, endast med
358
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
