Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 5. Levnadssätt. - Näringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGATIDEN.
från denna tid. Utom yxor har man dock funnit plogjärn (fig.
291), skäror och liar; de båda sistnämnda slagen lika de ännu
brukliga.
Säden tröskades med slaga och maldes,
åtminstone vanligen, på handkvarnar, vilket,
såsom vi se bland annat av sagan om Frode,
var trälinnornas göra. De äldsta och
enklaste kvarnarna, bestående av en sten med
en större oval fördjupning till sädens
krossande (sid. 20), användes troligen ännu.
Men roterande kvarnstenar lika de nu
brukliga, ehuru mindre, voro redan i bruk;
och att man vid slutet av hednatiden kände
till något slags bättre inrättade
handkvarnar, antydes i en av Eddans sånger, ett
kväde om Helge Hundingsbane, vari det
berättas, att Helge för att undgå sina fien-
291. PLOGJÄRN. 2 S
Västergötland. 1/5. der måste kläda sig till trälinna och gå att
mala. Han gör det så, att »stenarna remna
och stenkaret brister», varför en av fienderna säger:
För denna hand än kvarnens handtag
dugde bättre att hålla svärdct.
Vattenkvarnar användes redan av romarna under kejsartiden;
men vi veta icke, huruvida de voro kända i Norden före
kristendomens införande. Redan i våra äldsta pergamentsurkunder
omtalas de visserligen, men dessa handlingar äro nära två hundra
år yngre än hedendomens undergång i vårt land. Väderkvarnar
äro troligen en något senare uppfinning, och, såvitt vi känna,
nämnas de första gången i Sverige på 1300-talet.
Om trädgårdsskötseln under vikingatiden veta vi föga, och
den torde ej hava stått högt. Det var väl egentligen först under
medeltiden, inom klostrens lugna murar, som den uppblomstrade.
Sagan om Iduns äpplen visar dock, att denna redan under
stenåldern kända frukt (sid. 19) på vikingatågens tid var omtyckt,
och i en av Eddasångerna säger Frös tjänare Skirne till
jättedottern Gärd:
386
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
