Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 5. Levnadssätt. - Näringar - 6. Religion. - Gravar. - De yngre runorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGATIDEN.
Spel med tärningar voro, såsom vi av det föregående sett,
redan under järnålderns äldre del ej okända (sid. 209); även i
gravar från hednatidens sista århundraden hittar man ej sällan
spelbrickor och tärningar. Brickorna äro vanligen
halvklotformiga (fig. 292). En är ofta på ett eller annat sätt utmärkt
framför de övriga; någon gång har den form av en konung med
krona på huvudet (fig. 293). Tärningarna, betecknade med 1
till och med 6, likna de nu brukliga, men äro något avlånga
(fig. 294); deras antal i en grav är stundom tre, vilket förtjänar
uppmärksamhet, emedan också romarna spelade med tre
tärningar.
Även schackspelet blev sannolikt känt i Norden redan före
hednatidens slut.
Mera älskad än jakt och spel var kampens vilda lek, liksom
nordbon även trodde, att njutningen av Valhalls glädje skulle
bestå i dagliga, väldiga strider, efter vilkas slut kämparna, både
de fallna och de segrande, varje kväll skulle fröjdas åt ett glatt
lag i Odens hall. Med en sådan tro var det icke underligt, om
mången yngling lyssnade till den gamla sångens ord:
Kvad så kråka Dan och Danp
på kvist en gång: äga dyrbara salar
»Vad vill du, Kon unge, och yppare odal,
med värnlösa fåglar? än I haven.
Bättre dig höves De käcka äro
att till häst sitta, på köl att rida,
hugga med svärd svärd att svinga
och här fälla. och sår rista.»
6.
Religion. — Gravar. — De yngre runorna.
Hos våra förfäder, liksom hos andra folk, hade redan före
kristendomens införande olika religionsformer följt efter
varandra, utan att den yngre kunnat helt undantränga den äldre.
Så hava ända in i vår tid, oaktat kyrkan sökt utrota dem,
många bruk fortlevat, som måste varit gamla redan under
388
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
