Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 6. Religion. - Gravar. - De yngre runorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGION.
voro ju uppkallade efter solen, månen och de fem då kända
planeterna — jorden betraktades då ej som planet, utan som
världens medelpunkt. Efter solen och månen fingo veckans två
första dagar sina namn. De följande uppkallades efter de
nordiska gudar, som ansågos motsvara de romerska planetgudarna:
Ty — Mars, Oden — Merkurius, Tor — Jupiter och Frigg — Venus.
Saturnus, efter vilken lördagen fått sitt namn, är glömd hos oss,
men hans namn fortlever i det engelska Saturday.
Om de nu nämnda och många andra gudar och gudinnor
hava Eddorna liksom andra till våra dagar bevarade skrifter
många sägner, »myten», att förtälja. Av dem lära vi även känna
de myter, som skulle förklara människans och den henne
omgivande världens uppkomst.
I senare tid har man emellertid visat, att många av dessa
myter, åtminstone i den form vi nu känna, ej äro gamla här i
Norden, utan att de uppstått på den tid vi nu betrakta och
under inverkan av de berättelser, som nordborna hört av de
kristna folken i västra Europa. Detta gäller bland annat
myterna om Balder och hans död samt om asken
Yggdrasil.
En skildring av dessa myter hör emellertid mera till en
framställning av den nordiska mytologien än till Sveriges historia.
Här kunna därför, utom det redan meddelade, endast några av
huvuddragen anföras.
Enligt våra förfäders tro fanns det två gudasläkter, asar och
vaner, vilka legat i strid, men slutligen ingått fred och
förbund med varandra. I skarp motsats till gudarna stå jättarna,
eller tursarna, såsom de ock kallas; de förra äro de goda, de
andliga makterna, under det att de senare äro råa, förstörande
krafter. Andra onda väsen nämnas troll.
Asarnas värsta fiende var Loke, ehuru märkvärdigt nog en
av asarna. I tidens början blandade han och Oden blod
samman, varvid den senare sade, att han aldrig ville smaka en
dryck, om den ej bjödes åt dem bägge. Loke kallas därför
också Odens broder. Med Oden deltog han i skapandet av
människan, som av honom fått sina onda lustar. Till sitt yttre
är Loke fager, men i sitt sinne ond och i all sin vandel ostadig.
397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
