Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 6. Religion. - Gravar. - De yngre runorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGATIDEN.
Den med skäl berömda Eddasången Völuspå (Valans
spådom) låter oss veta, huru våra hedniska förfäder tänkte sig, att
gudar skapat världen och människan. Valan sjunger:
I åldrarnas morgon, jorden fanns icke,
då Ymer levde, ej upptill himlen;
var ej sand, ej sjö, ett gapande svalg fanns,
ej svala vågor; men gräs ingenstädes.
Från urminnes tider, förrän jorden blev till, funnos redan
två världar: nedtill var Niflhem, mörkrets och köldens värld,
och ovantill Muspelhem, ljusets och hettans värld; emellan dem
var Ginnungagap, det gapande svalg, som valan nyss nämnde.
De båda världarna berörde varandra, och Ymer, grundämnet
till himmel och jord, bildades i Ginnungagap. Från honom äro
alla rimtursarnas släkter komna. Själv var Ymer icke någon
gud; han var ond, liksom alla hans efterkommande. Han levde
av kon Audhumlas mjölk: denna ko, danad av smältande
rimfrost, närde sig genom att slicka de salta stenarna, varvid på
tredje dagen en man framkom, som hette Bure. Han var fager,
stor och stark; hans son Bur eller Bor födde med en jättinna
tre söner, Oden, Vile och Ve, »himmelns och jordens styrare».
Oden leder således själv sitt ursprung från jättarna.
Gudarna, Oden och hans två bröder, dräpte Ymer och
skapade av hans kropp himmel och jord. Jorden skapade de av
hans kött, bergen av hans ben, träden av hans hår, havets
böljor av hans blod och himmeln av hans huvudskål; av hans
hjärna bildades de tunga skyar. Vi återfinna i Norden, liksom
i andra trakter, ett motstycke till de österländska folkens
syndaflod. Eddan förtäljer nämligen, att då Ymer dräptes, strömmade
så mycket blod ur hans sår, att alla rimtursarna drunknade
utom en, som med sin hustru räddade sig i en farkost; han
hette Bergelmer, och från honom härstamma alla jordens jättar.
Om människans skapelse berättar Völuspå, att tre asar
funno på land Ande de ej ägde, Ande gav Oden,
föga förmående omdöme ej hade, omdöme Höner
Ask och Embla ej livssaft, ej läte, livssaft gav Lodur
utan livsmål. ej livlig färg. och livlig färg.
1 I den yngre Eddan säges, att Ask och Embla voro tå träd, av vilka
människor skapades.
400
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
