Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 6. Religion. - Gravar. - De yngre runorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGION.
Människans och världens öden styras av gudarna, och våra
förfäder sökte genom lottkastning utforska deras vilja, innan de
började en strid eller ett annat viktigt företag. Gudarnas välde
är dock ej oinskränkt. Ständigt fortgår kampen mot jättarna,
vilka äro dem lika i makt, och mäktigare än både jättar och
gudar är det oundvikliga ödet.
Ödets gudinnor kallades av våra förfäder nornor. Völuspå
omtalar tre, vilkas namn äro Urd, Verdandi och Skuld. De
sitta vid sjön, vid Urds heliga källa, under den evigt grönskande
asken Yggdrasel, som de begjuta med källans vatten.
Om nornorna heter det i Eddan:
Lagar de satte,
liv de korade
för människors barn,
männens öden.
Det finnes dock flera än tre nornor. Till varje man komma
nämligen, då han är född, flera nornor av gudasläkt för att
bestämma hans livslängd och öden; andra äro av alfasläkt, andra
av dvärgaätt. I synnerhet infinna sig nornorna vid berömda
hjältars födelse och väva den väv, som avgör helå deras
följande liv.
Så står världen intill ragnarök, de gudomliga makternas
undergång. Asarna och de andra övernaturliga väsen vi nu lärt
känna äro nämligen icke eviga. De likna människan ej blott
till utseendet, utan även i andra avseenden. Liksom människan
kunna de genom hemliga konster förvandla sig och antaga
skepnaden av något djur. Gudar och jättar, alfer och dvärgar
gifta sig och föda barn; de äta och dricka, sova och vaka,
arbeta och leka. Själva gudarna åldras, om de ej längre få
njuta av Iduns föryngrande äpplen, och de kunna dö. Genom
korpar, som bringa dem bud, genom att bestiga en viss plats
i Asgård, varifrån man kan överse hela världen, eller till och
med genom att fråga visa resar och sierskor erfara de, vad som
1 Tonvikten ligger på första stavelsen, och ordet är detsamma som vardande,
av varda.
26—1883849. Sveriges historia. I.
4O1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
