Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 6. Religion. - Gravar. - De yngre runorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGATIDEN.
Ingen får undandraga sig att deltaga häri. Konungar och folk,
alla sända då sina gåvor till Uppsala, och vad som är
grymmare än något straff, de, vilka redan antagit kristendomen, måste
köpa sig fria från dessa högtidligheter. Med offret tillgår det
nu sålunda: av varje slags levande varelse, som är hankön,
offras nio stycken, med vilkas blod det är sed att försona gudarna.
Kropparna upphängas i en lund nära gudahuset, och denna lund
är ock så helig i hedningarnas ögon, att varje träd i densamma
anses vara gudomligt på grund av de offrades död eller blod.
Där ser man hundar och hästar hänga tillsammans med
människor; ja, en kristen man har berättat mig, att antalet av de
kroppar han sålunda sett hänga där i lunden var 72. Sångerna,
som vid en sådan offerhandling pläga avsjungas, äro
mångfaldiga och tillika så ohöviska, att deras innehåll helst må
förtigas.» Denna stora fest skall hava firats vid vårdagjämningen.
Att de kristna genom de avgifter, som de måste erlägga för att
slippa deltaga i offren, dock måste bidraga till dessa, kändes
av dem som ett svårt tryck.
Denna berättelse är ej det enda vittnesbördet om, att
människooffer ännu vid hednatidens slut, således för föga mer än
åtta hundra år sedan, förekommo i vårt land.
Tempel eller hov funnos även på många andra ställen än
vid Uppsala. På alla offerplatser hade man dock icke sådana
gudahus, utan gudstjänsten firades, såsom vi nyss hörde,
mångenstädes i en helig lund eller vid en helig källa; och det finnes
goda skäl att som offerställen betrakta många av de vanligen
under namnet »domarringar» eller »domarsäten» bekanta
kretsarna av stora, på något avstånd från varandra lagda stenar.
Stenarnas antal i en sådan krets är ofta det i våra förfäders
ögon heliga talet nio, och i kretsens närhet finnes ej sällan en
källa, i vilken man stundom ännu i våra dagar offrat.
Även om vi ej lyssna till sägnerna i orten, kunna vi
uppvisa en stor mängd ställen, där våra förfäder blotat åt
asagudarna. Sådana äro de i många landskap förekommande ställen,
som heta Hov, Harg eller Vi. Ofta kunna vi, såsom redan är
1 Blota är det gamla svenska uttrycket för offra.
404
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
