Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 6. Religion. - Gravar. - De yngre runorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGION.
För upprätthållande av gudstjänsten fanns intet egentligt
prästestånd, utan omsorgen därför var förenad med den
världsliga styrelsen av landet och de särskilda landsdelarna, liksom
varje husfader i sitt hus sörjde för offren. Den politiska
betydelse, som Uppsalakungarna hade, berodde i väsentlig mån
just på deras ställning som föreståndare för svearnas heligaste
tempel.
Av ålder tillbådo våra förfäder, liksom stundom lapparna än i
dag, sina gudar under öppen himmel, i en lund eller på andra
heliga ställen; en sådan helig plats kallades harg eller vi. Först
sent byggde nordborna, efter andra folks föredöme, tempel för
gudstjänsten; en sådan byggnad kallade de hov. Troligen voro alla
templen här i Norden, liksom våra äldsta kyrkor, av trä; murar
av bränt tegel eller huggen sten lärde man i Sverige känna
först någon tid efter kristendomens allmänna antagande.
Om svearnas förnämsta tempel, beläget på den plats, där
Gamla Uppsala kyrka nu står, berättar mäster Adam: »I detta
gudahus, som överallt är prytt med guld, dyrkar folket bilderna
av tre gudar, och det så att Tor, som är den mäktigaste av
dem intager högsätet i mitten, medan Oden och Frö hava sina
platser på var sin sida om honom.» Enligt en nästan samtidig
anteckning stod »nära templet ett mycket stort träd, med vitt
utsträckta grenar, ständigt grönt, både vinter och sommar; av
vad art det är, vet ingen. Där finnes också en källa, där
hedningarnas offer vanligen förrättas, och vari en levande människa
plägar nedsänkas. Varder hon ej mera synlig, så är folkets
önskan uppfylld.» Tillägget, att en guldkedja går runtomkring
templets tinnar, beror troligen på ett missförstånd. Vid templet
låg en stor mängd gravhögar, över vilka höjde sig de tre
väldiga »kungshögarna» (fig. 222).
Adam förtäljer vidare: »När pest eller hungersnöd är för
handen, offras till Tors bild; när det är krig, till Oden; vid
bröllopsgille till Frö. Vart nionde år plägar dessutom i
Uppsala firas en offerfest, gemensam för alla Sveriges bygder.
1 I vissa delar av Norden sade man ej harg, utan horg. Av vi är verbet
viga bildat.
2 Man har antagit, att det var en idegran.
403
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
