Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 6. Religion. - Gravar. - De yngre runorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGA TIDEN.
Blödande är hjärtat Fä dör,
på den, som bedja skall fränder dö,
sig mat till varje mål. — även själv skiljes du hädan,
Ingen är så bra, men ett vet jag,
att ej brist han äger, som aldrig dör,
eller så dålig, att till intet han duger. — domen över död man.
Detta hopp om en odödlig ära, vilket manat till så många
hjältedåd, har dock gäckats. Väl stå många bautastenar än i
dag upprätta, men deras namn och än oftare deras bragder äro
länge sedan glömda, till vilkas ära stenarna restes.
Högt skattades trofasthet, hos man som kvinna, och ett
vackert drag därav framträder i fostbrödralaget, eller det
förbund, som tvenne män kunde ingå med varandra, i det de
blandade blod samman och svuro att i livet dela ljuvt och lett
samt hämnas varandras död. Helig var nämligen blodshämnden,
eller plikten att hämnas en frändes eller fosterbroders död,
varav långvariga strider mellan släkterna föranleddes. Helig
var ock gästfrihetens lag, och en gäst hade intet att frukta,
även om han befann sig under sin dödsfiendes tak.
Ehuru våra förfäder genom sin sedelära intaga ett mycket
högt rum bland de hedniska folken, var dock denna sedelära
underlägsen den kristna redan därför, att slaveri eller träldom,
såsom det av våra förfäder kallades, var allmänt, och den
tanken, att alla människor äro bröder, ännu ej hade vunnit insteg
i Norden. Alltför ofta manar ock Eddan till det goda och
förbjuder det onda mera därför, att det var klokt att handla rätt,
än för det rättas egen skull, och sällan förmådde den hedniske
nordbon höja sig till att visa kärlek även mot sina ovänner.
Havamal säger till och med:
Vet du, om vän du har, Om du har en annan,
som du väl tror, som du illa tror,
och gott av honom vill hava; och av honom dock gott vill hava;
förtrolig skall du vara fagert skall du tala,
och vängåvor skifta, men falskt tänka
träffa honom titt och ofta. och vedergälla list med lögn.
I allmänhet sattes dock högt värde på öppenhet och ärlig-
406
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
