Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 6. Religion. - Gravar. - De yngre runorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGION.
På Ramsundsberget i Jäders socken (fig. 300) och på
Gökstenen i Härads socken, båda i västra Södermanland, ses
nämligen flera framställningar ur Sigurd Fafnesbanes saga; den förra
ristningen förskriver sig från tiden omkring år 1025.
Innehållet av Eddans berättelse om Sigurd, såvitt man bör
känna det för att förstå bilderna å dessa stenar, är i korthet
följande: Sigurd, son till konung Sigmund Völsungsson i
Frankland, fostrades och lärdes av Regin, som var en dvärg till
växten och händigare än varje man; han var slug, grym och
trollkunnig. Regin berättade för Sigurd om sina förfäder och en
händelse, som medfört de viktigaste följder. Oden, Höner och
Loke hade en gång kommit till den fiskrika fors, där dvärgen
Andvare uppehöll sig i skepnad av en gädda. Regins broder
Utter plägade ock vara där i en utters skepnad. Då de tre
asarna nu kommo till forsen, slog Loke ihjäl Utter med en
sten, varpå de togo skinnet av honom. Asarna blevo emellertid
tagna till fånga av Utters fader och bröder samt kunde rädda
sina liv endast genom löftet om en stor mängd guld. Loke
sändes att skaffa lösesumman och lyckades fånga Andvare, som
måste lämna allt sitt guld, även sin sista ring, på vilken han
därför lade en tung förbannelse. Nu fylldes, enligt löfte, Utters
skinn med guld och höljdes även utvändigt med guld, varvid
dock ett murrhår blev obetäckt; Oden måste då lämna ut
Andvares sista ring. Regin och hans broder Fafner dräpte sin
sovande fader, men Fafner tog ensam hela skatten och lade
sig å Gnitaheden i en orms skepnad. Sedan Regin berättat
detta för Sigurd, gjorde han ett skarpt svärd, som kallades
Gram, samt eggade Sigurd att dräpa Fafner. Slutligen lovade
Sigurd detta och gjorde en grop under den väg, på vilken
Fafner plägade skrida till vattnet. Då Fafner kom över gropen,
stack Sigurd svärdet genom honom, så att han dog. Sigurd
stekte nu Fafners hjärta å en ten. Han tog med fingret därpå
för att se, om det var fullstekt, men brände sig och stack då
fingret i munnen. När Fafners blod kom på Sigurds tunga,
förstod han fåglarnas tal och hörde nu, huru ett par hökar sade
åt varandra, att om Sigurd åte Fafners hjärta bleve han vis,
samt att han borde hugga huvudet av Regin, som ligger och
409
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
