- Project Runeberg -  Sveriges historia till våra dagar / 1. Forntiden /
416

[MARC] Author: Oscar Montelius With: Emil Hildebrand, Ludvig Stavenow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 6. Religion. - Gravar. - De yngre runorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VIKINGATIDEN..

på nytt i en annan människas, särskilt en nära släktings skepnad.
Med denna tro hängde den övertygelsen samman, att, om ett
nyfött barn fick en nyligen avliden släktings namn, detta också
därmed fick hans själ. Om en son föddes efter faderns död,
var det sed, att han uppkallades efter fadern. Om fadern
levde, fick barnet namn efter farfadern eller någon annan
bortgången släkting. Men ett barn kunde ej få en levande
släktings namn.

Liksom under föregående tid skrev man under denna här i
Sverige med runor.

Den över hela den germanska världen spridda runraden med
24 tecken (sid. 227) undergår på 600- och 700-talen här i Norden
flera ingripande förändringar, som slutligen leda till uppkomsten
av en för Norden egen runrad med 16 tecken. Emedan språket
här före och under vikingatiden var underkastat stora
förändringar, fingo dessa runor, så gott de kunde, avspegla ett
ljudsystem, som var betydligt rikare än det urnordiska, vilket till
sitt förfogande haft 24 runor. Denna nordiska utveckling av
skrifttecknen, som var avslutad omkring år 800, ledde
emellertid icke till en för hela Norden gemensam runrad, utan

man fick två huvudformer av denna: en svensk-norsk och en
dansk.

Den svensk-norska runraden består av dessa tecken:

D DFRY b 11IA1 f
futha rk hnias t bml1I R

Genom inknappning av stavarna har man sökt så mycket
som möjligt vinna rum för ristningen.

1 Nasalt a.

416

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 28 16:14:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shtvd/1/0427.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free