Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 6. Religion. - Gravar. - De yngre runorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE YNGRE RUNORNA.
Den danska, eller så kallade vanliga, runraden bildas däremot
av följande tecken:
VNPF R: B
fu tha r k hnias t b
Liksom i äldre tid hade varje runa även nu sitt namn,
börjande med den bokstav, som runan motsvarar.2 Endast den
sista runan A gör härifrån på visst sätt ett undantag. Denna
runa står nämligen oftast, liksom den äldre runradens Y, i slutet
av orden och motsvarar då vårt r; men stundom förekommer
den även inuti ett ord och betecknar då ett vokalljud (vanligen
y, sällan e eller æ). Namnet yr angiver båda dessa betydelser.
Ur den äldre runradens R (a) uppkom småningom, såsom de
ofta förekommande mellanformerna b (nasalt a) och 4 visa, runan
† Oss»); i överensstämmelse med språkets förändring erhöll
detta tecken slutligen betydelsen o i stället för a.
Runan Y hade också formen — m. Under hednatidens
sista del började man att använda de så kallade »stungna runorna»
t c =sSs141 d Ny och B = P.
I äldre tid voro runorna ristade i räta rader (fig. 195); mot
hednatidens slut följde inskriften vanligen utmed stenens kant
eller var ristad i de konstmässiga slingor, med vilka i synnerhet
Svealands runstenar då ofta pryddes.
Många runstenar lära oss känna icke endast namnen på den
eller dem, som läto resa minnesstoden, och honom, till vars ära
den restes, utan även hans namn, som ristade runorna och högg
de ofta om ovanlig konstfärdighet och smak vittnande slingorna.
YNMA
m I -R
1 Nasalt a.
2 Då man ej känner någon svensk uppteckning av dessa namn, anföras de
här i den form de hade på Island, vilken form nära motsvarar den samtidiga
svenska; inom parentes meddelas ordets betydelse. V kallades fé (fä), Dür
(urväder), b purs (ätte) eller porn (en torn), † oss (åmynning), R reið (ritt),
kaun (böld), ⚔ hagall eller hagl (hagel), nauöð (nöd), I iss (Gis), † ár (ån),
h sol (sol), T Tyr (Ty) B bjarkan (björkfrukt), P logr (lag, vatten), Y maör
(man), † †r (pilbåge). — De tre »ätter», i vilken den yngre runraden liksom den
äldre indelades, uppkallades efter namnet på den första runan i varje ätt; den
tredje hette således Tys ätt.
27—1893849. Sveriges historia. I.
417
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
