Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 6. Religion. - Gravar. - De yngre runorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGATIDEN.
Mest bekanta bland dessa äldsta, nu kända svenska konstnärer,
om vi få begagna detta ord, äro den redan omnämnde
Asmund Karesson, Balle, Torbjörn skald och Öper,1 vars namn
finnes på ett fyrtiotal runstenar (fig. 246, 308 och 309). Alla
dessa hava omkring och kort efter mitten av r000-talet verkat
i Uppland och angränsande trakter.
Ordet »runa» synes egentligen betyda hemlighet, och det
betraktades väl även länge — med skäl — som en underbar
hemlighet, huru man kunde genom dessa enkla streck meddela en
annan sina tankar. Detta syntes så underbart, att våra förfäder
trodde sig hava Oden själv att tacka för runorna, liksom han
även lärt människorna skaldekonsten. Men då man betraktade
runorna på detta sätt, låg det ock nära till hands att tillägga
dem en hemlighetsfull trollkraft, varför de även ofta användes
till sådant bruk. Så läsa vi i Eddan, huru en valkyrja lär
Sigurd Fafnesbane att, om han vill seger hava, rista segerrunor
å svärdets fäste och därvid två gånger nämna Tyz7 att rista
stormrunor å stäv och roder, om han vill skeppet bärga; att
känna tankerunor, om han vill visare än andra vara, m. m. De
isländska sagorna förtälja ock ofta om trollrunor, ristade för att
bringa ofärd åt fiender eller för att förjaga sjukdom; men
sagorna tala även om bvillorunor», ristade på något ovanligt, ofta
på förhand överenskommet sätt, för att förvilla alla obehöriga,
således ett slags chiffer.
Antalet nu kända svenska runinskrifter från hednatidens sista
och medeltidens första del är mycket stort — det överstiger
1500 — och dessa inskrifter äro av det största värde för
kännedomen om vårt språk samt om åtskilliga för odlingshistorien
viktiga förhållanden. Nämnvärda bidrag till den politiska
historien kan man däremot endast undantagsvis vänta sig av
dessa endast till enskildas ära ristade och på grund av
stenens hårdhet städse så mycket som möjligt kortfattade inskrifter.
1 Dennes namn, vilket på runstenarna skrives Ubir, lästes förr som Ubbe eller
Ypper.
2 Vid Gilton i sydöstra England har man funnit ett angelsachsiskt svärd, å
vars fäste runor äro ristade (jfr även de förut omnämnda danska runristningarna
å en sköldbuckla och å beslag till svärdsskidor). Ty var, såsom i det föregående
är visat, namn både på en runa och på en av asagudarna.
418
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
