Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - IV. Från omkring år 800 till mitten av det 11:e århundradet (Vikingatiden. - Övergångstid från hedendom till Kristendom) - 7. Kristendomens införande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKINGATIDEN.
guld eller silver burits i senare tider. Vi veta visserligen icke,
om de nordbor, som ägt dessa hjulsymboler, varit kristna, men
det synes mig vara otvivelaktigt, att vi i dem måste se ett
inflytande från den kristna världen.
För varje århundrade blev avståndet mellan denna värld och
vårt land allt mindre, vartill kom, att handelsförbindelser och
krigsföretag redan förberett spridandet till våra bygder av
kunskapen om vite Krist» och hans milda lära. Några nordbor
hade väl också mottagit dopet under sin vistelse i främmande
land och som kristna återvänt till hemmet, där marken börjat
beredas för den nya tron genom de många köpta eller i krig
tagna trälar och trälinnor, som ditsläpats. Historien har
visserligen föga att förtälja om dessa obemärkta
kristendomsförkunnares tysta verksamhet, men säkerligen var den ej utan all frukt.
När frankernas konung Karl den store juldagen år 800 i
Peterskyrkan av påven kröntes till romersk kejsare, voro de
intill Nordens gränser boende sachsiska stammarna nyss
omvända, om än omvändelseverket ej var fullbordat utan endast
en följd av de frankiska vapnens överlägsenhet. Och det hade
vid denna tid blivit en politisk nödvändighet för Karl att söka
genom Nordens kristnande trygga det vidsträckta rikets kuster
mot anfallen av de hedniska vikingarna. Första hälften av det
nionde århundradet utmärkes också genom en betydande
verksamhet för kristendomens förkunnande bland de nordiska folken.
En av påven Paschalis I år 822 utfärdad bulla giver åt Ebo,
ärkebiskop i den franska staden Reims, uppdraget att bland de
nordiska folken verka för kristendomens utbredande. Ebo
begav sig omedelbart därefter till Danmark, där han lyckades
grunda en kristen församling; och för att vinna kejsar Ludvig
den frommes understöd måste en dansk, av medtävlare
förjagad konung Harald jämte sin familj och ett talrikt följe
mottaga dopet i Mainz (826). Då Harald med frankiska krigares
hjälp återtog sin tron, åtföljde honom kristna präster, av vilka
en hette Ansgar. Denne, som var en from, lärd och av
trosnit brinnande munk från klostret Corvey (i Westfalen),
arbetade nu under två år med framgång för den kristna lärans
utbredande i Danmark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
